Jag har inte varit bortskämd med löpkänsla denna vår. Egentligen har så gott som varje löppass sedan februari inneburit smärta för mig. Nu verkar det dock som att det är på väg att bli bättre eftersom jag igår kunde köra mitt första löppass helt utan smärta sedan februari. På lördagen för två veckor kände jag visserligen att ljumskarna var bättre, men inte ens då kan jag påstå att jag skulle ha löpt helt utan smärtor.
Nu kände jag dock inget alls och det var en riktigt härlig känsla att kunna köra 15 km löpning utan att behöva anpassa löptekniken efter skicket på benen. Löpkonditionen är kanske inte den bästa just nu, men denna tror jag att rätt snabbt blir bättre eftersom grunden ju finns där. Det som behövs nu är lite mer regelbundenhet i löpingen, så tror jag att jag är rätt snabbt i skick igen.
Igår passade jag på att av ren löpglädje öka farten till 3:45 min./km de sista kilometerna. Den löpkänsla som jag hade vid det tillfället har jag inte känt sedan början av Paris Marathon. Man lär sig verkligen att uppskatta smärtfri löpning när man haft så mycket problem med benen som jag haft i vår.
Jag tar dock inget för givet. Det kan ju tänkas att smärtan är tillbaka redan till kvällens kvalitetspass. Då får jag väl helt enkelt kliva upp på cykeln igen. Imorgon lär det oavsett bli frågan om ett alternativt träningspass då jag nämligen tänkt klara av ett långpass med löpning på lördag.
Igår fyllde Heidi 25 år. Vi började dagen med frukost på hotell Astor.
Efter det ett distanspass på 15 km och styrketräning vid Wasa Sports Club.
Födelsedagsbarnet och Toffe.
Terrassen börjar så småningom bli klar för sommaren.
På kvällen kaffebjudning för Heidis familj.
