Igång med löparsäsongen på Malta

Då var jag äntligen igång med maratonsäsongen här på Malta. Ifjol blev det faktiskt inga lopp alls av en mängd olika orsaker, men i år har jag tänkt springa desto fler.

Då man haft en längre paus från tävlandet och dessutom tränat rätt sparsamt gör man klokt i att börja försiktigt. Det var också planen med dagens maratonlopp. Nu var tanken att köra loppet som ett vanligt långpass inför andra viktigare maratonlopp med en snittfart på 4:30 min./km – precis som det långpass jag gjorde för ett par veckor sedan.

Det finns flera orsaker till varför det kan vara bra att gå in för denna taktik. För det första är återhämtningen inte alls lika lång efter ett marathon där man inte tar ut det sista ur kroppen. För det andra tror jag också att det kan vara bra att tillåta sig njuta av själva löpningen ibland också på tävlingar, istället för att känna stress över att prestera. Det gäller oavsett nivå eller ålder.

Trots att jag redan hunnit vara 6 månader på Malta har jag ännu mycket att se och uppleva här. I samband med långpasset för två veckor sedan fick jag tillfälle att besöka vackra St. Paul’s Bay och Bugibba.

Nu gick starten av maratonloppet i Mdina, en annan ort som jag hört mycket positivt om och som rekommenderas som besöksort om man får besök hemifrån.

Starten var redan kl. 7.30 och bussen avgick från Sliema kl. 6.00. Med andra ord en riktigt tidig start på dagen. Trots att dagen var varm och skön, var det faktiskt lite kyligt och blåsigt innan starten. Blåsten var också något som skulle störa rätt mycket under själva loppet.

Trots att jag började lugnt som planerat blev jag överraskad över hur mycket nedförsbacke det var i början av loppet. Därför hamnade jag att justera min taktik redan i början av loppet en aning. Jag är inte dummare än att jag förstår att det kommer alldeles tillräckligt med uppförsbackar senare i loppet om det börjar mycket nedför. För att få godkänd status får ett maratonlopp nämligen inte ha en profil med för mycket nedförslöpning. Nu har jag visserligen inte kollat upp statusen för Malta Marathon, men detta brukar vara klart utsagt i de flesta maratonlopp.

Därför lät jag det rulla på hårdare än planerat de första 10 kilometrarna. Jag kollade inte alls på min egen klocka under loppet, men förstod av en åskådare som stod vid 10-kilometersmarkeringen att jag gjort första 10 km på blankt 39 minuter, vilket innebär 3:54 min./km.

Men fram tills dess hade det gått riktigt lätt eftersom varken banprofilen eller blåsten plågat mig så mycket. Men detta skulle ändra rätt snabbt. Speciellt mellan 15-20 km var det rena helvetet att springa, med mycket uppförslöpning och hård motvind. Jag försökte bara slappna av och ta det med samma ansträngning som första delen.

Eftersom det också var varvning av samma helvetessträcka en gång till i loppet var vi tvungna att uppleva samma igen nånstans innan 30 km. Skulle detta varit ett lopp som jag satsade på personbästa kan det tänkas att jag svurit till ett antal gånger. Nu tog jag det mest som bra träning inför framtiden. Men jag märkte att det var en del löpare framför mig som kroknade och började gå där innan 30 km.

Från 30 km och framåt var det dock bättre. Där kunde jag igen njuta och sikta in mig på mitt planerade 4:30-tempo. Där var det istället helt öppet och het gassande sol, men eftersom jag gillar värme var det mest bara njutning för min del.

Nu blev snittfarten 4:18 min./km över hela loppet och det var såklart mycket snabbare än vad jag tänkt, men bra så. Det viktigaste var att jag kunde fullfölja hela sträckan med en bra känsla och njuta av upplevelsen. Under sista 7 kilometrarna fick jag lite känningar i ena baklåret, men det lägger jag på bristfällig tankning under loppet. Det var ju trots allt runt 20 grader varmt under dagen och jag miste mycket vätska under loppet. Säkert har min bristfälliga träning en del att göra med detta, oavsett hur lugnt jag än försökte ta det i loppet.

Detta var absolut ett lopp som gav mersmak och jag har redan planerat in nästa löpupplevelse här på ön. Det blir med största sannolikhet Gozo halvmaraton 26.4. Gozo är en annan plats som jag ofta rekommenderats att besöka och det lär säkert bli en upplevelse det också.

Jag tror att 2020 kommer att bli ett riktigt bra löparår för min del. Jag har igen hittat motivationen i och med det varma och fina vädret. I Finland hittade jag aldrig motivationen att delta i något lopp eftersom jag var uttråkad av det Österbottniska landskapet. Då begav jag mig hellre ut på en egen löptur istället för att lägga en hel dag på att köra iväg till Storkyro, Seinäjoki eller liknande orter i närheten av Vasa.

Inget ont om dessa två ställen, men om du inte brinner för åkrar och ett platt landskap har de inte mycket att erbjuda – detsamma gäller för övrigt de flesta andra ställen i Österbotten som jag upplever det. Visst har Malta sina brister det med, men det är ändå något helt annorlunda än vad jag är van med. Det känns ännu otroligt inspirerande att uppleva allt här på Malta.

Att kroppen mår bra gör det också mycket lättare att gilla löpning och träning i allmänhet. Jag känner med rörlig, stark och flexibel just nu. Nu skulle det dock gälla att börja få in mer längre tempopass också. Jag känner att jag bibehållit snabbheten överraskande bra med tanke på min ålder, speciellt nu när jag får ut stegen mer. Men finns inte uthålligheten att hålla farten över längre sträckor kan man inte satsa på personbästa varken i halvmaraton eller maraton. Det krävs en hel del nötande i högre farter för att detta skall vara möjligt.

Men bra att jag äntligen kommit igång igen. Trots att jag har genomfört en del maratonlopp genom åren, så glömmer man fort vad det egentligen handlar om i denna typ av tävlingar.

Bilder från loppet kommer lite senare från arrangören. Jag vågade inte själv plocka med mig telefonen för att lämna över den i maltesiska händer, hur pålitliga de än må vara. 🙂