Då var julen firad och det börjar vara dags att återvända till lite mer normala rutiner igen. Vi var tillbaka i Vasa igår igen och åtminstone jag är helt fullproppad med choklad och andra onyttigheter som hör julen till. Men jag har också sett till att sova ut ordentligt denna vecka och känner mig mer utvilad än på mycket länge. Jag skall försöka få in några bilder från julen här på bloggen under morgondagen.
Idag var det dock dags att få in lite blod i chokladomloppet med ett lite raskare långpass. Egentligen var det också detta veckoslut planerat att jag skulle köra hälften av passet utomhus och andra halvan inomhus på löpband för att inte riskera några skador eller andra otrevligheter. När det väl var dags att köra igång kände jag mig dock inte speciellt motiverad att dela upp passet och beslutade mig istället för att köra hela passet utomhus.
Det får naturligtvis sina konsekvenser gällande farten eftersom åtminstone jag inte riktigt vågar dra på i maratonfart med snö under fötterna. Största problemet för mig är att det efter ett tag börjar dra i baklåret då jag inte får tillräckligt bra fäste i frånskjutet. Den andra halvan på 10 km skulle jag enligt mitt maratonprogram köra på 40 minuter, men istället bestämde jag mig för att köra detta avsnitt i en lite mer kontrollerad fart. En klar fartökning försökte jag ändå få till stånd.
Det gick helt hyfsat ändå, men för att få dessa typ av “långpass” riktigt effektiva och i närheten av maratonfart bör de nog genomföras delvis inomhus. Därför var detta nog ett av de sista långpassen jag kör helt och hållet utomhus när det är snö ute. Nedan är tiderna från dagens löppass på 21 km.
Jag började alltså först med 10 km lugnare med en snittfart på 4:57 min./km och ökade sedan till en snittfart på 4:15 min./km följande 10 km. Jag avslutade med drygt en kilometer i lite lugnare fart.
Löppasset som helhet idag. Träningsveckan i övrigt har varit lite lugnare än vad de annars brukar vara. Igår var det vila och på torsdagen körde vi ett återhämtande löppass på 12 km. Egentligen är jag inte inne i någon återhämtningsvecka ännu, utan det borde komma först efter nästa vecka. Det blir ändå alltid lite lugnare under julveckorna med allt det program som finns runt själva träningen. Men egentligen är det ingen panik där heller, eftersom vi ändå hinner med de nyckelpass som finns i maratonprogrammet. Det är främst de lugna distanspassen och styrketräningen som blir lidande under veckor som dessa.
Efter att ha tömt några av dessa askar, blandat med en massa annan julmat, borde man inte vara alltför förundrad över varför det kändes aningen trögare än vanligt i löpspåret idag. Men nu ser jag fram emot att återvända till lite mer normala matvanor igen. Bilder från julfirandet kommer imorgon när jag fått laddat ner dem.
Aj, aj. Jag fick nya löparstrumpor av mamma till julklapp och genast smutsar jag ner dem. 🙂 Ibland behövs det bara att en nagel skaver lite på en tå för att det skall se ut som att man varit med i ett krig. Nå, det är bra att byta lite blod ibland bara man inte gör så att man får någon typ av infektion på köpet.
