Det är lätt att misströsta när man är skadad. Jag har till och med hört talas om löpare som kommit in i någon typ av depression när man inte kan träna i samma utsträckning som man är van att göra. Något som är lätt att förstå när många lägger upp en stor del av sin fritid på löpningens villkor.
Nu är inte min skada så allvarlig att jag kanske hör till de värst drabbade, men ändå tillräcklig för att hålla mig från det jag tycker mest om att göra, nämligen att springa. Jag har ändå beslutat mig för att se positivt på läget och komma stärkt från bakslaget.
När jag ser på läget som det är just nu känner jag mig naturligtvis lite stressad över att Barcelona Marathon är mindre än 2 månader bort. Men om jag ser nyktert på läget inser jag att loppet ändå inte är på en optimal tidpunkt på året och att det ändå skulle ha haft karaktären av ett förberedelselopp inför sommarens tävlingar. Därför finns det ingen orsak att stressa i detta läge och riskera att få en ännu allvarligare skada.
Dessutom har jag faktiskt en så pass bra grund att stå på att jag borde hinna bli i acceptabel form ifall jag får tre veckor av hårdträning. Det kräver dock att benet är bra tills nästa vecka.
En sak är i alla fall säker och det är att jag kommer att gå stärkt från detta. Jag kan inte direkt säga att jag någonsin varit speciellt positiv som person och jag har ofta gnällt över småsaker tidigare. Nuförtiden har jag dock märkt att jag ändrat rätt radikalt på många punkter då det gäller hur jag ser på tillvaron. Istället för att beklaga läget gör jag det bästa av situationen och har till och med förbättrat min träning på många punkter sedan skadan. Framförallt har jag blivit betydligt hårdare och envisare i min träning.
Om jag tar mina cykelpass som ett exempel så skulle själva tanken på att dra ett 2 timmars spinningpass i maxfart följt av ett 40 minuters pass på crosstrainer tidigare ha avskräckt mig. Inte för att jag är främmande för att dra löppass på upp till 3 timmar, utan främst för den psykiska utmaning som det innebär att stirra in i en vägg sittande på en sadel i två timmar. För att klara detta krävs en stor portion av mental styrka.
Dagens två pass var inte heller så illa. Jag började morgonen med 40 minuter på min nya motionscykel hemma. På kvällen drog jag sedan först 30 km på en timme på motionscykeln i gymmet för att sedan avsluta passet med 10 kilometer på crosstrainern. Jag hade innan passet bestämt mig för att inte släppa frekvensen under 100 pedalvarv/minut (RPM), vilket jag heller inte gjorde. Jag genomförde passet med ett medeltal på 108 pedalvarv/minut, vilket gjorde det till ett utmärkt pass med tanke på löpning.
Förra veckans träning drog jag enligt följande:
Måndag 21.1: Crosstrainer 17 km+styrka (WSC)
Tisdag 22.1: Spinning uppvärmning 5 min, 3×6 min.-4×5′-5×4′-6×3′, 30 sek. vila mellan upprepningar och 1 minut vila mellan serierna (WSC) tot. 1h28 min.
Onsdag 23.1: Crosstrainer 15 km 37 min. (WSC)
Torsdag 24.1: Förmiddag: Crosstrainer 17 km 45 min.+styrka (WSC), Kväll: 45 min. spinning (lektion WSC)
Fredag 25.1: Förmiddag: 13 km crosstrainer 45 min.+styrka (WSC) Kväll: 8 km länk
Lördag 26.1: Intervaller på spinningcykel, 12 min.-10′-8′-6′-4′-2′, 15 min-10′-5′, 10min.-8′-6′-4′-2′, totalt 2 h, Första två serierna 1 minut vila mellan intervallerna, på tredje 30 sek. vila mellan intervallerna. Sedan 10 km på 40 minuter på crosstrainern.
Söndag 27.1: Styrka+simning och vattenlöpning 30 min. i simhallen
En annan positiv sak med min träning just nu är att jag nu har varit tvungen att lägga in mycket mer styrketräning i mitt veckoprogram. En sak som säkert kommer att ha positiva effekter i längden.
Min nya motionscykel som jag kommer att spendera många morgontimmar på
Mina nya skoinlägg som jag hämtade idag till det förmånliga priset av 155 euro (!)
Dagens återhämtningsdryck: grön renande smoothie
Färdig dryck
