Idag var det igen dags för veckoslutets distanspass. Denna gång blev det totalt 37 km på ungefär 3 timmar.
Som de flesta övriga lördagar var jag uppe rätt tidigt för att hinna med allt som skall göras idag. Kl. 7.00 hade jag väckning och morgonmål innan vi begav oss ut på distanspasset kl. 8.00. Jag märkte rätt tidigt att kroppen inte var riktigt var redo för någon tokkörning idag och bestämde mig därför att jag väntar tills efter nyår innan jag börjar köra distanspassen i stegrande fart.
Framförallt är det snölöpningen som tar tid att vänja sig vid. Som jag nämnt i några sammanhang är det stor skillnad på löpning på barmark och på snö. Även om snön är rätt packad på de vägar som vi springer på så blir det alltid en liten “glideffekt” i frånskjutet vilket gör att det är svårare att nå samma tider vid löpning på snö i jämförelse med löpning på barmark.
En annan effekt som snölöpningen har är att baklåren lätt blir väldigt styva ifall man tar i för hårt. Något som påverkar även övrig löpning som t.ex. intervaller ifall man inte aktar sig.
Nu har jag alltså beslutat mig för att ännu köra ett “överlångt” distanspass nästa veckoslut på mellan 35 och 40 kilometer innan jag kortar av distanserna och börjar köra med mer fart. Vid det laget torde jag ha vant mig vid snölöpning så att jag utan problem kan börja dra distanspassen på tider mellan 4:10-4:30. Just nu drar vi större delen av sträckan i en kilometerfart mellan 4:40 och 5:10.
Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är målet att så småningom börja löpa allt längre sträckor under mina distanspass i det måltempo som jag siktar på i det närmaste maratonloppet. Eftersom jag siktar på en tid under 2:50 i Barcelona maraton 17.3.2013 borde jag så småningom vänja kroppen vid tider strax under 4:00/km under längre och längre sträckor på mina distanspass. Något som inte är alldeles enkelt vid snölöpning, men ifall jag i alla fall kommer ner till ca. 4:15/km tror jag att det rätt långt motsvarar 3:58-3:59/km på barmark.
Efter Barcelona marathon torde det så småningom vara barmark här, vilket gör att jag kan börja vänja kroppen vid att springa på tider kring 3:53/km under rätt långa avsnitt under mina långpass. Något som jag alltså bör göra ifall jag vill nå mitt mål att springa under 2:45 i Stockholm Marathon. Först senare under säsongen blir målet att underskrida 2:40.
En annan sak som jag testade idag var att se hur tillförlitliga mina gps-klockor är genom att helt enkelt köra med två klockor samtidigt under mitt distanspass. Jag har nog kört samma sträckor rätt många gånger här i Vasa och därigenom fått bevisat att dessa gps pulsklockor är rätt så exakta vid mätning av distans och fart, men det är ändå roligt att se ifall det finns skillnader på de två klockor som jag äger.
I detta fall måste jag säga att de är rätt så exakt eftersom det bara skiljde ungefär 70 meter i distans mellan klockorna på en länk på drygt 37 km. Sluttiden var inte 3:11 som på bilden, utan rätt så exakt 3:00. Jag har ännu inte lärt mig hur jag stoppar min Polarklocka utan att uppgifterna försvinner efter några minuter :). Naturligtvis finns allt lagrat i minnet bara jag skulle orka ladda över uppgifterna till min dator… Det finns ju ett utmärkt träningsverktyg via Polars hemsida där man kan ladda ner all sin data för analys, men har inte riktigt haft tid för att använda detta verktyg ännu.
Under dagens distanspass testade även mina nya länkskor Asics Gel-DS Trainer 18 som jag köpte igår. En recension av skorna kommer imorgon.
Jämförelse mellan Polar RC3 GPS och Garmin Forerunner 210
