Den viktiga variationen i maratonträningen

Jag är övertygad om att variation i träningen är nyckeln till att utvecklas som löpare. Jag tror att många löpare, framförallt inom maraton, stannar i utvecklingen till stor del eftersom man kör på i gamla samma spår med samma typ av träning vecka ut och vecka in. Delvis på grund av detta, men främst på grund av min tävling på lördag har jag börjat veckan med några träningspass för att chocka kroppen med lite snabbhet.

Det är lätt att tro att maratonträning främst bör utgöras av löpning i jämnt tempo och över långa sträckor. Det är sant att 70-80 % av träningen bör bestå av aerob träning, beroende på mängden träning man utsätter kroppen för. I mitt fall består en vanlig träningsvecka av ca. 10-12 träningspass, varav 3-4 stycken träningspass kan betraktas som kvalitetspass där jag stundvis går under eller nära den anaeroba tröskeln.

Delvis för att utveckla löptekniken och för att få en kraftfullare löpning med bättre löpekonomi drar jag varje vecka någon typ av snabbare intervaller och/eller backlöpning. Igår körde jag supertusingarna, med 5×400-300-200-100 meter och på onsdag står snabba backintervaller på schemat.

Man skulle tro att denna typ av intervaller inte är en speciellt stor utmaning med tanke på vissa andra typer intervallträning som jag utför. Ofta kör jag ju intervallträning där den totala mängden intervallöpning blir över 10 km sammanlagt, medan det pass med supertusingar som jag körde igår “endast” blev 5 km intervallöpning sammanlagt.

När man kör i ett snabbare tempo kommer man dock att märka att dessa pass utgör en rejäl utmaning för kroppen och att det t.o.m. kan vara tyngre med dessa snabba intervallpass än med längre intervaller. Det positiva är att man rätt snabbt kan märka skillnaden löpmässigt redan efter några snabbare intervallpass. Åtminstone jag märker att jag ofta väcker andra muskelgrupper till liv genom att ibland köra lite snabbare typer av intervaller. Fotisättningen blir aktivare och jag börjar jobba aktivare med höften ifall jag även ser till att stretcha ut höftböjaren ordentligt efter de snabbare intervallerna.

Även i morse var jag på ett lite annorlunda löppass än vad jag är van med. Oftast brukar jag tycka att det räcker med maximalt 8 km innan frukosten eftersom kroppen ändå är så styv att jag sällan kan köra passen i speciellt bra tempo. Idag körde jag ändå lite över 10 km på min morgonrunda. Detta för att få till stånd ytterligare lite mer fettförbränning innan frukosten. Det kändes verkligen att kroppen var ovan vid dessa extra kilometrar, speciellt eftersom kroppen är helt tömd på kolhydrater när man vaknar på morgonen.

Just nu befinner jag mig i en “light” version av kolhydrattömning inför halvmaratonloppet på lördag. Det behövs egentligen ingen kolhydrattömning eller -laddning innan ett halvmaratonlopp, men jag försöker gå ner några kilon de närmaste två dagarna för att komma närmare min matchvikt till lördagen.

Inte kanske helt optimalt att leka med nya typer av träningspass och med kosten så nära inpå en tävling. Å andra sidan är detta lopp heller inget jag prioriterar speciellt högt och därför känner jag mig redo att experimentera lite. En av de saker som jag gillar med maratonträningen är att experimentera med kroppen och se vilka typer av metoder som fungerar och inte.

Nu har jag tyvärr varit lite väl “matglad” efter Stockholm Marathon och följaktligen lagt på mig några extra kilon. I samma viktklass som till Stockholm Marathon kommer jag inte till lördag, men till följande maratonlopp siktar jag på att vara ännu lättare i kroppen än i Stockholm.

En bra bit ifrån matchvikten just nu…