Det har alltså varit enormt problematiskt att komma igång med löpningen efter min tåskada. Den senaste månaden har jag inte ens klarat att springa två dagar efter varandra utan smärta. Lite irriterande har det varit då jag vissa dagar känt att jag verkligen varit på gång för att sedan följande dag kunna konstatera att nej, benet var inte alls redo ännu.
Dessutom har det att jag känt att jag varit på gång även varit en sanning med modifikation. Jag har inte riktigt vågat trycka på ordentligt i steget och därför har också farten på mina löppass varit väldigt blygsam.
Igår var egentligen första gången efter min skada då jag körde i bra fart. Det blev fartlek 11 km där jag i vissa partier var nere på 3:35 min./km. På hela passet landade jag på en snittfart på 4:25 min./km, vilket är riktigt bra med tanke på omständigheterna. Är detta vändningen? Det är inte alls omöjligt. Trots att det gått långsamt har jag ändå känt att det går lite framåt varje vecka och att smärtan blir lindrigare och lindrigare för varje löppass.
Eftersom vi snart är inne i november månad är det ett utmärkt tillfälle att nu börja planera löpträningen mer systematiskt igen. Förutsatt att benet nu tål kvalitetsträning tror jag att jag nu har möjlighet att snabbt komma i bra skick och möjligtvis tävla redan i februari eller mars. Det blir i utlandet isåfall.
Det blev en lite annorlunda säsong på grund av min skada, men å andra sidan är det länge sedan jag kunnat tävla ordentligt på en höst. Denna gång var det ändå bara tillfälligheter som gjorde att det blev som det blev. Grunden är ändå bra och därför är jag, som sagt, säkert snabbt igång igen för att tävla igen.
Åtminstone under gårdagens löppass kändes det som att jag inte mist alltför mycket i andningen under mina skademånader. Men även det är ju något som man ser först senare när man är igång på allvar igen.
Från gårdagens fartlek i strålande solsken. Jag är dock väldigt rädd för den kyla och det mörker som kommer i november. Skall jag orka med ännu en vinter i detta land?
Idag blev det cykling 30 km i hyfsad fart. Bilden är från lördagens tuffa cykelpass då jag körde 50 km på 1:50 i idealiska förhållanden. Åtminstone känner jag mig väldigt stark i cyklingen just nu.
