Jag blev riktigt glatt överraskad idag när min jobbkompis kom till mitt rum och tipsade om att min blogg hade blivit omnämnd under rubriken “dagens bloggtips” i måndagens upplaga av Vasabladet. Jag brukar varje dag lusläsa Vasabladet och missar sällan en nyhet i tidningen, speciellt sportsidorna är något som jag alltid läst mycket omsorgsfullt. Trots detta hade jag av någon orsak missat att min blogg fanns med i måndagens tidning.
Man kan säga att jag tillhör den sista generationen unga som är uppväxt med den tryckta tidningen som det enda sättet att få sitt lokala nyhetsbehov mättat. För de ungdomar som växer upp idag kan det säkert vara otänkbart att internet så sent som -96 inte var någon självklarhet i varje hem. Jag började använda internet regelbundet i och med att jag började studera på Hanken -97, vilket innebär att jag redan var 20 år (!) vid detta tillfälle. Kanske just därför har det tryckta mediet en större plats i mitt hjärta än hos den yngre generation som blir introducerade till internet och alla sociala medier redan i vaggan.
Roligt som sagt att få ett omnämnande även i papperstidningen. Eftersom min blogg verkar ha fått en hel del nya läsare på senaste tiden kan det dock vara på sin plats att repetera lite gällande mina målsättningar för min maratonträning, eftersom de som endast läst notisen kan få en lite väl rosig bild av min framfart på maratonsträckan. 🙂
De som vill läsa mer om bakgrunden till mitt löparintresse kan gärna gå in och läsa avsnittet “om bloggen” där jag skriver mer i detalj om detta ämne.
Det är sant som det stod att mitt ultimata mål är att underskrida 2:30 på maratonsträckan. Däremot är detta inte aktuellt denna säsong eller de närmaste säsongerna heller för den delen. Jag om någon har en enorm respekt för sträckan och vet vad som krävs i träningsväg för att ens kunna fantisera om dessa tider. I en intervju med ÖT i samband med min vinst i Jakob Marathon sade jag att jag siktar på att underskrida nämnda tid innan jag fyller 40.
Jag har haft en rätt snabb utveckling som maratonlöpare, men jag är långt ifrån unik i detta hänseende. De flesta som mer regelbundet börjar träna löpning kan i allmänhet skära bort rätt mycket från sina maratontider de första åren. Att skala bort halvtimmar från år till år är ingen ovanlighet i dessa sammanhang. Så småningom blir det dock svårare. Skador kommer förr eller senare med i bilden och motivationen kanske tryter i vissa perioder när träningen känns tyngre och blir mer och mer av en vardag. Allt nytt är ju i allmänhet roligast i början. Alla har heller inte rent fysiskt förutsättningarna att utvecklas längre än till en viss nivå i denna krävande gren.
Jag tillhör även som sagt denna kategori av löpare som haft en snabb utveckling eftersom jag ökade från spontanlöpning till mer regelbunden löpning för några år tillbaka. Första riktiga året som jag sprang regelbundet gjorde jag det tillsammans med syrran utan egna ambitioner gällande löpningen. Det var bara riktigt roligt att tillsammans lägga upp ett träningsschema inför ett tävlingslopp efter flera år av vacuum efter fotbollen, utan egentliga målsättningar med träningen.
Första maratonloppet sprang vi tillsammans på 3:30 i Stockholm Marathon 2011 och jag var mycket stolt över min systers prestation. Efter detta lade vi inte upp några planer på flera maratonlopp för året utan siktade på att springa Stockholm Marathon 2012.
Oturligt nog råkade min syster ut för en fraktur i låret under hösten 2011, vilket gjorde att hon inte kunde delta i 2012 års upplaga av Stockholm Marathon. Eftersom vi redan anmält oss till loppet och t.o.m bokat hotell gjorde jag beslutet att försöka träna på egen hand inför detta maratonlopp, även om tanken på att springa mina långpass ensam i flera timmar inte direkt gjorde mig uppspelt.
Efter ett tag märkte jag dock att det gick riktigt bra att träna även ensam. Jag föredrar naturligtvis sällskap på långpass på närmare 3 timmar, men att springa ensam kan även det tillföra mycket nytt i ens liv. Att endast fokusera på sig själv och sin andning blir så småningom som en meditativ upplevelse som är svår att beskriva för den som inte upplevt det.
Första maratonloppet som jag körde för fullt i Stockholm Marathon 2012 gick alltså på 2:58, medan mitt andra marathonlopp på full gas gick på 2:54 i Jakob Marathon. I statistiken visar det alltså att jag skulle ha gjort en förbättring på 36 minuter från 2011 till 2012. Detta är naturligtvis inte sant eftersom jag med säkerhet hade en kapacitet på minst 3:15 redan under år 2011.
Det är alltså med denna bakgrund jag nu funderar över mina målsättningar för framtida maratonlopp. Jag är mycket nöjd med mitt personbästa på maraton redan som det är i dagsläget, eftersom jag för några år tillbaka inte ens kunde fantisera om att jag en dag skulle underskrida 3 timmar på sträckan.
Det är dock naturligt att vilja utvecklas även fastän jag kanske borde inse att jag redan passerat mitt “bäst före datum” som idrottare. I samma intervju där jag uttalade min femårsplan nämnde jag även att jag vill underskrida 2:40 på maratonsträckan under år 2013. Detta skulle alltså betyda att jag behöver förbättra mitt personbästa med 14 minuter från ifjol. Det låter kanske inte som någon omöjlighet med beaktande av mina förbättringar från 2011 till 2012, men de som är insatta i maratonträning och dess hemligheter vet att varje minut som skall skalas bort när man kommer under 3 timmar på maratonsträckan blir dubbelt smärtsammare än när man rör sig över 3 timmar på sträckan.
För att bevisa min teori behöver ni bara ta en gps-klocka och fara ut och testa skillnaden mellan att springa i 4:15-tempo och 3:47-tempo, vilket alltså är de tider som man behöver hålla varje kilometer över 42,2 km för att springa under 3 timmar respektive under 2:40 på maraton.
Ett annat sätt att belysa skillnaden är att t.ex. använda en omvandlingskalkylator och skriva in ens tider på 10 km. I detta fall borde man alltså vara god för en tid under 34 minuter på 10 km för att ha realistisk chans att nå under 2:40 på maraton, medan det enligt denna skulle räcka att springa under 38 minuter för att kunna underskrida 3 timmar på maratonsträckan.
Med tanke på att min maratonträning börjat allt annat än bra för min del detta år kommer jag säkert att bli tvungen att köra en förlängd säsong om jag på allvar skall kunna utmana dessa tider. Det krävs en lång tid av förberedelser för att bli i form för ett maratonlopp och att tro att jag skall kunna bli i form för att springa under 2:40 redan till sommaren kommer troligen att förbli just en dröm. 2:45 kan i så fall vara mer realistiskt ifall jag kan börja utöka mina träningsmängder nu under våren.
Till senhösten kan det om träningen gått bra, sedan finnas förutsättningar att börja hoppas på dessa tider. Men jag är ju en människa som gärna lägger upp till synes ouppnåeliga målsättningar för att sporra mig. 2:30 på maraton är ett tydligt bevis på detta.
