Idag var det 30 km i lugnt tempo på schemat. Tur var väl det eftersom förutsättningarna till att köra i ett hårt tempo utomhus var lika med noll idag. Blankis i kombination med hård vind är knappast det man önskar när man beger sig iväg på ett långpass en lördagsmorgon.
Men jag brukar sällan klaga alltför mycket på förutsättningarna innan ett löppass. Det räcker med att jag minns tillbaka på Stockholm Marathon år 2012, så känner jag mig tacksam över det mesta som väderleken har att erbjuda. Det var ju då som jag gjorde mitt första försök till att underskrida 3-timmars gränsen i maratonsammanhang. Detta i regn och kraftig vind med 2-3 plusgrader. Då behövdes det ett besök i förstahjälpstugan för att tina upp min frusna kropp efter maratonloppet. Men bra gick det eftersom jag sprang på 2:58 i det loppet.
På dagens långpass fanns det som sagt inga stora förutsättningar att göra några fartökningar. Under vissa partier var det sandat och där kunde jag ha ökat, men under en återhämtningsvecka försöker jag undvika att slita på kroppen alltför mycket och jag höll därför ett lugnt tempo genom hela långpasset.
Känslan var mycket bra genom hela passet. Framförallt är jag nöjd över att jag känner att fotisättningen nu är mycket aktivare än den varit på mycket länge. Detta hänger säkert ihop med att jag kört mycket balans- och fotträning de senaste månaderna. Men även det faktum att jag fått “öppnat upp” mina styva ljumskar och baklår genom stretchingen har säkert gjort att jag kan fokusera mer på löpningens verkan på andra kroppsdelar.
Jag vaknade redan kl. 6 idag och kollade på djurakuten till frukosten. Vem hade trott att program med hundar skulle bli mina favoritprogram för några år tillbaka? Angående mina veckoslutsvanor, så har jag under det nya året infört samma rutiner som jag har under vardagarna. Det innebär att jag går och lägger mig i skälig tid och vaknar tidigt även på veckosluten. Detta har gett ett gott resultat både med tanke på vad jag får gjort under ett veckoslut och hur jag känner mig när det är dags att påbörja vardagslunken igen.
Lite innan kl. 8 var jag redo att påbörja långpasset. Denna gång med lite färdkost i form av en mer utspädd energigel. Jag gillar ju som bekant inte de traditionella enerigelerna.
Resultatet från dagens lugna långpass. Vissa kanske skulle påstå att jag kör många av mina lugnare pass i för lugnt tempo i förhållande till min kapacitet. Jag däremot anser att det måste finnas en stor skillnad tidsmässigt mellan de lugnare och hårdare passen. Speciellt viktigt är det att man periodiserar sin träning och tar en lugnare vecka efter tre hårdare veckor. Men detta är ju naturligtvis individuellt.
Genast efter träningen lite protein.
Efter passet gladare, tröttare och några kilo lättare.
Igår blev det ett morgonpass på 11 km innan jobbet, med ordentligt med stretching efteråt. Idag stretchade jag också efter mitt långpass, något som jag alltid annars brukar glömma att göra efter långpassen.
En ny öl som jag testade igår kväll. Enligt mig var den inte lika god som den blåa varianten från samma bryggeri. Den kännspaka beskan fanns där, men lite mer citrustoner skulle ha gjort underverk för smaken.
