Start i Frankfurt Marathon?

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Sedan senaste uppdatering om träningen här på bloggen har det hunnit gå några veckor. Under dessa veckor har jag både hunnit med en återhämtningsvecka samt den första veckan av de tre sista hårda veckorna innan Frankfurt Marathon. Nu återstår alltså endast fyra veckor tills Frankfurt Marathon, varav två hårdare veckor.

Efter att jag sade upp mig från mitt jobb för drygt tre veckor sedan har det varit väldigt fullt upp i jobbet. Jobbstressen och den hårda träningen har varit en väldigt dålig kombination och jag har känt mig allt mer sliten. Det har också gjort att de flesta av mina kvalitetspass blivit slarvigt utförda och resultaten har varit dåliga.

Det gjorde att jag så sent som i början av denna vecka var redo att kasta in handduken och helt enkelt skita i att starta i Frankfurt. Jag orkade endast med en av mina intervaller på 4×4 km i maratonfart på tisdag och på torsdagens 10 km i maratonfart sprang jag endast ett par kilometer innan jag gav upp. Det fanns inga krafter i kroppen och dessutom hade jag väldigt sjukt i inre låren, något som jag lidit av ett par veckor nu. Speciellt efter torsdagens misslyckade pass tänkte jag att det inte ens var värt ett försök då jag vet vad det krävs för att kunna utmana mitt personbästa och springa på en tid på under 2:45.

Det är lite så jag alltid resonerat. Om jag inte har realistiska chanser att utmana mitt personbästa så är det heller inte värt att ställa upp. Maratonsträckan är ändå så utmanande då man springer på sin absoluta maxfart att det inte är något som man gör bara för att det skulle vara roligt. Min tävlingsinstinkt gör ändå att jag alltid gör ett försök att springa på ett personbästa även om inte formen finns där.

Ännu i dagens läge ligger jag en bit ifrån den form som jag borde vara i för att jag skall känna mig trygg i mig själv, men igår hände faktiskt något som ingav ett visst hopp med tanke på en eventuell start i Frankfurt. Igår sprang jag nämligen helt oväntat 37 km med en snittfart på 4:22, där jag körde första 30 kilometerna med en snittfart på 4:15 min./km innan ”stickningar” gjorde att jag blev tvungen att jogga sista 7 kilometerna i lugnare fart.

Även om detta kanske inte är någon exceptionell fart med tanke på de tider jag siktar på ett maraton. För att nå en tid på under 2:45 behövs nämligen en snittfart på 3:54 min./km över hela sträckan på drygt 42 km och för att nå till mitt rådande personbästa behövs en snittfart på 3:58 min./km. Nåja, sådana farter kör man ju inte på långpassen med tanke på återhämtningstiden… Det som parentes, det som ingav hopp var själva löpkänslan under långpasset. Den hopplöst sega känsla som jag haft i benen och i kroppen under tidigare veckor var som bortblåst och jag kunde dra på avslappnat i maratonfart speciellt under de sträckor där det var löpvänlig terräng och där motvinden inte var för stark.

Det kan ju naturligtvis ha att göra med att jag hade två dagar med vila innan och i detta skede av maratonträningen borde man inte vara beroende av vilan för att kunna göra dessa tider. Med min träningsbakgrund de senaste åren borde nämligen ett dygn med vila vara tillräcklig med tanke på återhämtningen. Men då skall man även komma ihåg att jobbet säkert också påverkat återhämtningen de senaste veckorna…

Hursomhelst är det svårt att dra några slutsatser från ett lyckat kvalitetspass. Jag hoppas att flytet fortsätter de två veckor som jag har kvar av den hårdare träningen och att det faktum att jag har helt ledigt från jobbet från och med torsdag nästa vecka gör att mina förberedelser inför maratonloppet blir optimala. Då tror jag nog att det till och med kan finnas förutsättningar för bra tider i Frankfurt, även om man ärligt sagt inte skall hoppas för mycket i detta skede. I jämförelse med veckorna innan Rotterdam där jag alltså gjorde mitt rådande personbästa ligger jag nämligen ljusår ifrån då det gäller träningstiderna.

Men större underverk har väl skett här i världen…

1

Gårdagens långpass i siffror.

1

Långpassen kan vara helt magiska såhär hösttider, speciellt om det är soligt och man börjar tidigt på morgonen. Om benen dessutom är i bra skick som igår finns det inget att klaga på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *