Nedan kommer texten som berörde mig och som var en del av artikeln Bättre vanor, bättre liv – så gjorde vi, som publicerades i Svenska Dagbladet förra måndagen.
I ur och skur, försommarkväll som midvinternatt, springer Benny Sjölind minst en mil efter jobbet, vissa dagar blir det två. För att orka med ett pass tar han först en tupplur på en kvart så fort han kommer hem efter en arbetsdag. Därefter ger han sig ut i spåret.
– Löpning är den överlägsna motionsformen för att få upp flåset och skingra tankarna. Det är tidseffektivt också – bara att snöra på sig skorna så är man redo.
Han började löpträna 2011 inför sitt första maratonlopp. Sedan dess har han fortsatt ihärdigt. Det gick snabbt att utveckla ett beroende av de dagliga rundorna, konstaterar Benny Sjölind.
– Som yngre hade jag fokuseringsproblem – när jag började träna fick jag mer ro i kroppen. Det finns också en självförtroendeaspekt, jag känner mig fräsch av att hålla mig i form. I perioder, när jag gått ner mig, har jag mått dåligt av att vara otränad.
Men även för Benny Sjölind, som liknar löpningen vid ett livsval, kan det kännas motigt att ge sig ut. Hans recept på att inte ge efter för ingivelsen att skippa träningen, är enkel: Bara gör det ändå.
– Speciellt vintertid känns det tungt att släpa sig ut varenda dag. Men jag vet att det kommer att kännas bra efteråt och att jag hittills aldrig ångrat ett träningspass.
Kan det bli tvångsmässigt?
– Att lyssna på kroppen är nog den största utmaningen för alla som har träning som livsstil. Det är svårt att dra gränsen. Periodvis har det blivit för mycket, men av olika misstag och skador har jag blivit bättre på att tolka varningssignalerna.
Vad har du för tips till andra som vill börja springa?
– Det är alltid tufft att komma igång, men det gäller att kämpa på tills man får regelbundenhet i rundorna. Just regelbundenheten är väldigt motiverande – det är också då man ser resultat.
