Sommaren går i en rasande takt och veckorna bara flyger iväg. Vid tidpunkten för förra uppdateringen körde jag ännu två veckor med dubbla pass fem gånger i veckan, vilket gjorde att kilometermängden blev den största vad jag någonsin kört under min tid som löpare. Känslan var också väldigt bra under dessa veckor och jag kunde springa helt utan skadekänningar.
Det var först i samband med att jag tog en lugnare vecka förra veckan som jag tyckte att det kändes lite trögare. Det hänger säkerligen samman med att jag var lite sliten, men det oaktat kändes det oroväckande trögt att få upp farten på mina nyckelpass trots att jag minskade på mängden till mindre än hälften av mängden från veckorna innan.
Denna vecka har jag kört igång lite tuffare igen, men med endast ett pass om dagen och med mer fart. Det börjar nämligen vara hög tid att komma ner i de rätta farterna nu om jag tänker uppnå de målsättningar som jag har inför höstens lopp. De senaste dagarna har det känts som att kroppen börjat vänja sig och löpningen har börjat kännas allt lättare och ledigare vid de högre farterna.
Då det gäller tävlingarna så är mitt schema lite öppet ännu. Jag hade tänkt delta i Jakob Marathon, men förra veckan tog jag beslutet att inte delta eftersom formen inte var tillräckligt bra för att kunna uppnå de målsättningar jag har. Istället lägger jag fokuset på att sköta vätskelangningen åt syrran som förresten uppvisat en ytterst bra form den senaste tiden. För drygt en månad sedan slog hon sitt personbästa på halvmaraton med marginal när hon löpte in på 1:21:28 på Helsinki Half Marathon. Det bådar gott inför höstens lopp.
Då det gäller det egna tävlandet har jag gjort beslutet att delta först när formen känns bra. Det är alltså inget måste att tävla om inte lusten finns där. Fram tills dess njuter jag bara av träningen och av att med hjälp av denna må bra.
Midsommaren firades vid hemgården i Lepplax, alltså där jag bodde de första 18 åren av mitt liv.
I övrigt blev det massor av löpning under de senaste veckorna här i Vasa, varav många kilometer på gräs. Orsaken till att jag körde på det mjuka gräsunderlaget var att avlasta mina ljumskar, som från och till orsakat en del smärta. Det var skönt att man i alla fall fick några dagar med riktigt varmt väder. Hoppas det återkommer under de följande veckorna.
Förra veckan blev det fyra dagar i Helsingfors, där vi körde ett banpass och ett återhämtande pass tillsammans. Långpasset lät jag syrran köra ensam eftersom jag inte kände mig i tillräckligt bra form för ett tävlingsförberedande långpass. Det gick riktigt snabbt och steget ser lätt ut. Det är alltid lika roligt att se löpare i bra form. Jag hoppas att även jag får uppleva denna känsla ännu i år.
Jag cyklade och njöt i det vackra vädret som vi hade i Helsingfors på fredagen.
