Det blev alltså julfirande på Malta i år. Främst berodde detta på att jag inte hunnit samla på mig tillräckligt mycket semesterdagar för att kunna ha en längre semester. Här har man endast ledigt två dagar i jultider, nämligen juldagen och nyårsdagen. Det innebär att mina 6,5 dagar som jag hittills samlat ihop inte skulle ha räckt speciellt långt.
En annan avgörande faktor var också att jag haft ett väldigt högt tempo de senaste tre månaderna. Med jobbdagar som varit 12-13 timmar långa varje vardag och även 8 timmar på söndagarna behövs lite avkoppling, utan den stress för kroppen som det innebär att resa.
Även om det inte är så farligt lång resväg från Malta till Finland, så sliter det alltid att vara på resande fot med allt väntade på olika stationer.
Sedan är jag heller inte helt klar med allt som skall rapporteras till finländska myndigheter innan jag kan anses helt klar med landet. Ännu finns mitt företag registrerat i Finland, men då jag fått allt klart där avslutar jag det på finsk mark och kör allt via ett nytt företag på Malta. Allt sådant tar också tid. Tid som jag tyvärr inte riktigt haft under de senaste månaderna, men förhoppningsvis är allt klart innan nyåret när jag nu har några extra dagar ledigt här.
JULFIRANDET
Många som jag pratat och skrivit med har tyckt att det varit märkligt att jag skulle fira julen ensam här på Malta. Visst skulle jag mycket hellre ha varit hemma med familjen, men i övrigt har det verkligen inte varit någon stor sak för mig. Precis som vilken dag som helst.
Jag tycker bara att det varit skönt att få ta det lite lugnare som omväxling. Dessutom är inte julen på Malta samma sak som hemma. Här stannar inte samhället upp på grund av julen, utan det mesta funkar som vanligt. Det var ett riktigt varmt och vackert väder på eftermiddagen igår och helt smockfullt på alla terrasser runtom i Sliema. Faktiskt första gången sedan jag kommit hit som det varit närmast omöjligt att hitta plats på någon av mina favoritplatser!
En annan speciell sak med Malta är också att butikerna var öppna ännu under kvällen på julafton. Ok, julafton är en helt vanlig jobbdag här. Men efter alla år i Finland känns det riktigt uppfriskande med avsaknaden av alla regler för öppethållningstider.
Just friheten är något som jag gillar med Malta. I Finland skall myndigheter blanda sig i precis allt och det finns regler gällande det mesta. Här har yrkesutövare en större frihet att själva bestämma över det mesta. Självklart finns det många saker som inte funkar så bra med myndigheterna här. Den omtalade korruptionen är en sak och sedan kan man inte heller sticka under stol med att många tjänster som ses som självklara i Finland inte fungerar alls här.
Sopsorteringen är visserligen långtifrån gratis i Finland, men åtminstone funkar den. Här finns inget som kallas sopsortering, utan man placerar sin stora sopsäck nere vid dörröppningen utanför höghuset tisdagar, torsdagar och lördagar för upphämtning.
Sedan har vi postgången som är ett kapitel för sig. I Finland har vi visserligen också fått se stora brister i posten de senaste åren, men den fungerar ändå någotsånär. Här får man vara glad om breven kommer fram till hemadressen. Därför får man så lov att göra alla beställningar till jobbadressen.
Programmet
Kom min vana trogen på villovägar. Men jag hade alltså plockat ut en semesterdag på julafton och började dagen med en längre löptur på 22 km, följt av ett styrkepass på en timme. Efter det hade jag tänkt jobba några timmar, men ändrade mig och begav mig istället ut för lunch i det vackra vädret.
På schemat fanns alltså även möjligheten att bege sig iväg på en traditionell svensk julmiddag som jag kollat att fanns på en svensk bar i Gzira, i anslutning till Sliema. På grund av det vackra vädret ändrade jag mig dock och satt hellre ute i solen. Men jag uppskattar verkligen att det finns de som tar initiativ att fixa denna typ av evenemang. Ett perfekt tillfälle att lära känna nya svenskar som flyttat hit. Hoppas någon fixar traditionell svensk midsommar senare – då skall jag se till att vara där!
Efter det tänkte jag ta en drink på någon av mina favoritterrasser för att ytterligare förbättra min solbränna. Men det var ett misslyckat projekt då det var helt smockfullt med människor överallt. Jag fann slutligen ett trevligt ställe lite mer avsides. Ett ställe med utsikt över Valletta. Trevligt så.
Rätt snabbt kom ett gäng svenskar och satte sig vid min soffgrupp. Samtliga hade jobbat en längre tid inom spelbranschen på olika företag på Malta och det blev riktigt intressanta diskussioner. Jag blev även erbjuden möjligheten att delta i deras festkväll, men med tanke på mitt schema tvingades jag motvilligt tacka nej till erbjudandet.
Detta är en annan sak som jag gillar med Malta. Här behöver du aldrig känna dig ensam även om du går ut på en terrass, bar eller nattklubb på egen hand. Det finns alltid en mängd malteser, svenskar eller människor av andra nationaliteter som tar med dig i sitt gäng. Det är bara att sätta sig ned någonstans så kommer någon garanterat fram och börjar diskutera med dig. Åtminstone har det funkat så hittills.
Det kan såklart ha att göra med att så många faktiskt lämnat sina hemförhållanden och således är det många från t.ex. Sverige som antingen befinner sig eller har befunnit sig i samma situation. Även om det borde finnas en del finnar här på Malta, har jag faktiskt aldrig ännu träffat på en enda människa från Finland här. Det känns lite märkligt. Däremot finns det en enorm mängd svenskar som jag träffat under min vistelse här.
Man behöver alltså inte vara rädd att lämna ensam här om man inte vill. Det mesta är upp till en själv. Det är också en sak som jag älskar med Malta – man behöver inte bry sig om vad andra tycker. Vill man vara för sig själv så får man vara det och vill man umgås finns också alla möjligheter till det.
Jag avslutade kvällen med chattande med en ny bekantskap från Kina som jag dejtat medan hon var på Malta. Det är såklart spännande att lära känna många nya på det området också, men samtidigt har jag också fått erfara svårigheten med att kombinera jobbet och försöka få till ett förhållande här. Men ingen panik. Det är bra att lära känna många människor och nationaliteter, så ser man vart det leder.
Sedan blev det Netflix för hela slanten. Jag har faktiskt inte kollat på något annat än fotboll på TV sedan jag kom till Malta och Netflix kollade jag senast på i augusti. Känns väldigt nödvändigt att betala för den tjänsten varje månad!
Måendet i övrigt
Inget inlägg utan att avhandla mitt mående, något som kanske är naturligt med tanke på den situation jag befinner mig i. I dessa tider dyker såklart min bror upp i tankarna ännu mer än vanligt och det skall erkännas att jag vissa kvällar har haft svårare att somna än vanligt. Det känns så jävla orättvist att den snällaste och mest godhjärtade av människor skulle lämna oss.
Det finns ingen mening med det oavsett hur religiös man än skulle vara. En sak som dock kan skänka lite tröst för några minuter är att jag alltid såg till att prioritera honom i varje stund han var i livet.
Jag tänker speciellt på en händelse i vårt liv som visade hur viktig han var för mig. Vi skulle spela en avgörande match i kvalet till division 1 med JBK i Helsingfors 2001. Den matchen var för ovanlighetens skull placerad till februari eftersom ett av lagen i division 1 gick i konkurs. Fotbollen var väldigt viktig för mig och jag hade tränat som en galning för att äntligen få chansen att ta nästa steg i karriären som ung fotbollsspelare.
Problemet här var att jag vunnit en resa via UEFA som den bästa spelaren under en Game Week i deras Fantasy Football spel. Hit hörde att jag fick ta med mig vem jag ville på resan och naturligtvis valde jag min bror. Vi bestämde oss för matchen Real Madrid-Lazio 13 februari eftersom detta var de två bästa lagen i världen vid denna tid. Vad jag inte visste då var att denna match i Madrid skulle äga rum samtidigt som vår kvalmatch till division 1.
Jag märkte att min bror lät besviken när jag berättade det för honom. Han sade det aldrig rakt ut, han var alltför snäll för det. Men eftersom jag kände honom så väl så behövdes det inte. Efter att jag märkte hans reaktion var det ingen tvekan om vad jag skulle välja. Min bror var betydligt viktigare än vilken match i karriären som helst – även om det var den viktigaste hittills i livet.
Vi fick en oförglömlig resa med många galna upptåg och det var något som vi påminde varandra om varje år efter det. Vid denna tid i livet bodde vi också samtidigt i Vasa och åren innan dess hade vi haft för vana att spendera mycket tid tillsammans.
Det är faktiskt en av de saker som jag kan känna en stolthet över såhär i efterhand. Jag prioriterade faktiskt honom över allt annat medan han var i liv. Jag tackade aldrig någonsin nej till något som han föreslog eller frågade om. Det är klart att jag ibland kan känna att jag borde ha tagit ännu fler initiativ att få träffa honom. Men så är det med livet, vi har alla fullt program som vuxna och ofta lämnar de tillfällen man har tid att träffas till högtider som jul, påsk och midsommar.
Men han var alltid väldigt mån om att få träffa mig och jag märkte hur glad han var över vår sista kväll tillsammans några veckor innan han dog.
Jag har mist den person som alltid var mitt största stöd i livet och inget kan ersätta detta. Det unika med min bror var, precis som jag tidigare nämnt, att han aldrig hade några svackor. Visst finns det personer i min närhet som stöder mig i ur och skur, men han var verkligen unik i det att han aldrig visade ett dåligt humör. Även om vi ibland hade olika åsikter så var det alltid på sitt alldeles unika vänliga sätt som han framförde detta på. Ville man bli på gott humör var det alltid till honom man vände sig. Hans sätt att visa sitt stöd för allt jag försökte mig på gjorde att jag alltid kände mig så mycket starkare i livet.
Det känns tomt att kämpa vidare utan ditt stöd och jag saknar dig så otroligt mycket Patrik!
