Eftersom det var stormatch med Manchester United mot Real Madrid på tv igår kväll hann jag inte redogöra för gårdagens intervaller som jag drog i Botniahallen på kvällen. Det blev totalt 5×1000 meter + 2×400 meter och totalt 11,8 km löpning under detta pass.
Det finns inte mycket positivt att säga om detta träningspass. Jag hade planerat in en sk. Musses stege med 2×3-2-1 km, eftersom detta är en riktigt bra genomkörare några veckor innan ett maraton eller halvmaraton. Jag märkte dock på benen att jag kört lite väl mycket löpning de senaste dagarna och att det därför inte var någon idé att försöka utmana benen med ett sådant pass. Det har blivit fem dagar i följd med löpning nu från att ännu förra veckan ha dragit varannan dag vattenlöpning och varannan löpning.
Därför blev jag tvungen att omplanera passet och köra det i en förkortad form istället. Syrran har ett eget program för tillfället eftersom hon påbörjat formtoppningen inför Barcelona Marathon, men jag försöker ännu denna vecka köra rätt tufft och har planerat in endast en vecka med “formtoppning”.
Det var inte endast det faktum att det kändes som att benet var i riskzonen som gjorde att jag beslutade mig för att köra en förkortad intervallserie. Det märktes verkligen att min kropp inte riktigt hunnit återhämta sig från veckoslutets långintervaller ännu och kroppen var riktigt trött när jag väl skulle köra intervallerna. Det rätta drivet i steget saknades och kroppen kändes allmänt rätt trött och tung.
Den första intervallen drog jag på 3:43 min./km, medan de övriga gick på 3:45 min./km. Inget katastrofalt tempo i sig, men för att vara riktigt nöjd borde jag med lätthet ligga närmare 3:30 min./km på tio stycken tusingar några veckor innan ett maratonlopp med toppar på under nämnda tid då jag pressar på ordentligt. Nu körde jag dessa 5 tusingar utan att ta ut mig nämnvärt, men resultatet var ju därefter…
På basen av mina resultat den senaste tiden är det verkligen inget svårt beslut att välja att inte köra hela sträckan i Barcelona Marathon. För att ha en realistiskt chans att nå under 2:45 på maratonsträckan har jag räknat med att jag måste vara kapabel att hålla tusingarna under 3:30 min./km även i ett utmattat tillstånd. Kroppen måste helt enkelt vara mottaglig för dessa farter även när det känns som att ingenting fungerar för dagen. Ett tydligt tecken på att man börjar vara i form för ett maraton är när man känner att det finns en andra växel att ta till där man kan “rulla på” i ett bra och avslappnat tempo även när det kroppen känns tung för dagen.
I dagsläget saknas denna “andra växel”. Jag har förvisso en högsta växel som fungerar rätt bra när jag tar ut det sista, där jag kan pressa mig till farter på 3:20-3:30 farter på tusingarna. Men på grund av avsaknad av löpträning de senaste månaderna verkar jag sakna koordinationen i löpningen som gör att man har en bra fart även vid avslappnad löpning. Nu blir löpningen “spretig” och jag tappar genast fart när jag inte ser till att kämpa mig igenom intervallerna.
Man behöver inte leta speciellt länge för att hitta orsakerna till detta. Det enda sättet att uppnå denna typ av form är kontinuerlig löpträning i flera månader. Ifall jag nu håller mig skadefri resten av våren räknar jag ändå med att denna form infinner sig senast inför Stockholm Marathon 1.6.2013.
