Sammanfattning av året

att bo och leva på malta

Detta var ett mycket händelserikt år, som skulle ha varit helt fantastiskt om det inte vore för det som hände i augusti. Såklart kom det att överskugga allt det positiva som hände i övrigt under året.

Här tar jag er med på en snabb genomgång över det som hänt under 2019.

Förhållandet tog slut

Förutom dödsfallet i familjen började året även i övrigt riktigt tungt i och med att mitt långvariga förhållande tog slut i mars. Vi hann vara tillsammans i drygt 8 år då vi träffades på nyårsafton 2010, alltså vid övergången till 2011.

Själva uppbrottet var ändå rätt odramatiskt i sig. Det var mer frågan om vad vi ville med våra liv. Jag var sedan en längre tid trött på att bo i Finland och det påverkade väldigt mycket på hur jag såg på tillvaron där. Inspirationsbristen var total och jag visste att jag ville utomlands för att slippa mörkret och kölden i Finland. Samtidigt kom jag mig aldrig till att ta steget eftersom jag visste att det aldrig kunde funka med ett distansförhållande med de planer jag hade för en eventuell utomlandsvistelse. Det var nämligen enkelbiljett som gällde, utan planer på att återvända.

toffe hund
Visst finns det väldigt många saker jag saknar med Vasa också. Som vandringarna med Toffe som hann finnas med i livet ända sedan 2012. Nu går jag runt och spanar hundar här varje dag.

När det väl blev slut kändes det snarast som att en tyngd föll från mina axlar. Nu visste jag att jag kunde göra vad jag ville utan att behöva ta andra i beaktande. Det betyder dock inte att jag inte tog uppbrottet hårt. Speciellt nu i och med att jag är mer tillfreds med tillvaron funderar jag ju ibland över hur det kunde gå på det sättet. Kärleken försvann ju egentligen ingenstans och vi bryr oss verkligen om varandras välmående ännu idag.

Vi var ju också förlovade och i och med detta fanns såklart mer långtgående planer med förhållandet. Det är ju självklart att man ibland då också funderar över hur det skulle ha blivit om man valt en annan väg.

Planerna för flytten utomlands

Beslutet att flytta utomlands gjorde jag redan i slutet av mars, men jag beslöt mig för att bo sommaren i Finland för att fundera över alternativen. Med bland alternativen fanns allt från Lissabon, Valencia till Madeira. Malta kom rätt sent in i bilden, men när jag väl började fundera närmare på det kändes det mer och mer rätt.

Det som slutligen gjorde att det blev Malta var främst vädret och språket. Med över 300 soldagar per år kan man knappast få det bättre med tanke på vädret. Här kan alla också engelska och det underlättar såklart väldigt mycket gällande allt det praktiska. Jag kunde också snabbt konstatera att det finns många svenskar på plats här och i Facebook-grupper som ”Svenskar på Malta” fanns också en fungerande diskussionsgrupp ifall man undrade över något.

Det stora sorgebeskedet

När beslutet väl var taget kändes det som en stor lättnad och samtidigt infann sig också en viss eufori över allt spännande som väntade. Tyvärr skulle allt detta dock ändra rätt snabbt. Min bror dog nämligen några veckor innan den planerade avresan och det var en total chock som såklart påverkar mig i allt jag gör ännu idag.

Jag stannade en vecka längre än planerat i Finland och det var med sorg i hjärtat jag avreste till Malta i början av september. Såhär i efterhand känns det nästan overkligt att jag ens kom mig iväg. Det enda jag hade när jag kom hit till Malta var ett Airbnb-boende för en vecka, med en förhoppning om att hitta ett eget boende rätt snabbt.

På plats i Malta

Jag hade rätt tur som fick en så omhändertagande Airbnb-värd och min vistelse blev till slut 9 dagar innan jag hittade ett eget boende i Sliema. Jag fortsatte jobba med mina bloggar och i planerna var också att fortsätta på heltid med det på överskådlig framtid. Men så småningom började jag fundera över om det ändå skulle vara smartare om jag kom in i en arbetsgemenskap här på Malta för att lära mig mer om livet här.

Dessutom sköts ju allt automatiskt när man börjar jobba hos ett företag, med allt från försäkringar till det vistelsetillstånd som behövs efter tre månader på ön.

Utsikt från balkongen där jag bor i Sliema. Detta område blev jag genast förälskad i och det känns som det perfekta stället för mig att bo på. Jag jobbar i St. Julians, men det känns mer som ett ställe för fest enligt min mening. Här känns det mer harmoniskt och lugnt.
boende på malta
Ytterligare en vy från strandremsan framför bostaden.

Jag var på ett par intervjuer och fick napp redan på första försöket hos ett företag inom finansiella tjänster. Det var dock endast frågan om ett provkontrakt på några veckor och eftersom jag också hade en intervju till på gång hos ett för mig intressantare alternativ tackade jag nej till erbjudandet.

Första intrycket var perfekt både på den Skype-intervju och den intervju jag gjorde på plats och därför blev jag mycket glad över då jag erbjöds jobbet som Content Writer. Eftersom jag redan jobbat med samma verktyg hos mina webbsajter fanns här många synergieffekter. Jag hade enkelt att komma in i arbetet, samtidigt som det fanns mycket att lära över hur man jobbar strategiskt med olika typer av sajter.

Framtiden

Självklart rymmer året många lyckostunder, besvikelser och sorger förutom allt detta. Sommaren i Finland var minnesvärd på många sätt och vis. Hösten och vintern här hittills har varit magisk med all värme och allt solljus. Det har verkligen gett mig den extraenergi som jag behövde i livet och jag kan inte minnas när jag senast haft såhär mycket energi att göra saker som jag haft sedan jag kom till Malta.

En av mina favoritsysselsättningar här på Malta, som jag ser fram emot att få återvända till snart. Det är den ultimata frihetskänslan att få susa fram i bar överkropp en varm dag. Om jag minns rätt sprang jag i bar överkropp ännu i november här.
Den obligatoriska simturen efter varje löptur.

De senaste månaderna har det också gått lite till överdrift då jag ofta gjort upp till 13 timmars jobbdagar varje vardag och även kört jobb på veckosluten. Det planerar jag att få en ändring på under det nya året och det lär säkert även ske rätt naturligt när värmen återvänder hit på allvar.

Man vet ju aldrig vad framtiden för med sig. Jag saknar alla människor där hemma väldigt mycket. Min familj, min före detta sambo som nu är min bästa vän och även min hund. Det är bara några av de människor som jag skulle göra allt för att få ha i mitt liv. Men man kan ju inte få allt. Det här var vad som krävdes för att komma över den bedövande trötthet som så ofta drabbade en i Finland. För en värmeälskare fungerar det ju inte riktigt att gå runt 11 månader av 12 och hoppas på en värme som aldrig kommer. Nu är jag garanterad en väldigt lång sommar och det är något som jag verkligen älskar.

Jag hoppas att alla får vara friska i framtiden och kan hitta glädjen i tillvaron trots allt som hänt. När jag ser tillbaka på året känns det nästan lite konstigt att jag ännu orkar vara positiv och se fram emot framtida utmaningar med tillförsikt. Jag kan inte säga att detta gäller alla dagar. Ibland känns det hopplöst då jag tänker på min bror, men man har ju inga andra alternativ än att kämpa vidare. Jag har generellt sett varit duktig på att borsta av mig besvikelser genom livet för att genast ta nya tag. Men mot ett dödsfall fungerar det inte lika enkelt. Där kommer sorgestunderna emot hur man än försöker och det påverkar också tankeverksamheten många stunder under en dag.

Jag lovar dock att göra allt i min makt för att hållas livsglad och positiv under 2020. Det vet jag att även min bror skulle ha önskat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *