Idag var det så dags att lägga in lite fart i träningen. Det är absolut ingen brådska med att påbörja fartträningen ännu i detta skede av uppbyggnadsperioden, men det är ändå bra att lite nu som då lägga in lite fart i veckoprogrammet. Det är genom att testa kroppen med lite fartökningar som man får besked om vad som för tillfället fungerar i ens löpning och inte.
Under dagens intervaller kunde jag rätt snabbt konstatera att det största hindret mot ett naturligt och lätt löpsteg just nu står att finna i mina styva baklår. Detta är inget jag behöver vara speciellt förvånad över med tanke på min sparsamma stretching de senaste veckorna, men det är ändå bra att få detta bevisat i praktiken. Då vet man vilka åtgärder som behöver tas för att få ett lättare löpsteg.
Själva intervallerna drog jag försiktigt idag. Jag började de första intervallerna i en fart på runt 14 km/h och ökade så att jag de sista intervallerna rörde mig vid 15,5 km/h. Det var alltså en fart där jag som hårdast sprang strax över maratontempo. Då jag endast körde 1-kilometers intervaller var detta ett väldigt lugnt tempo, men med tanke hur det kändes i baklåren vågade jag inte röra mig vid de farter som jag normalt håller på dessa intervaller. Nu är det stretching som gäller så kanske jag vågar lägga lite mer fart i mina träningspass de närmaste veckorna.
Annars var det roligaste som hände på gymmet idag när jag träffade på en före detta maratonlöpare som följer min blogg. Även om jag som person är rätt blyg och inte alls så social som man kanske kunde tro på basen mina bloggskriverier så måste jag säga att det absolut roligaste med att ha denna blogg är alla nya kontakter den ger upphov till. Den respons och de tips som man får genom att diskutera med personer med gemensamma intressen är ovärderlig för mig och ger mig inspiration både till löpningen och bloggandet. Tyvärr glömde jag att fråga vad han som jag diskuterade med hette, men jag har sett honom rätt ofta på gymmet så tillfället kommer säkert rätt snart att reparera skadan. 🙂
Jag önskar verkligen att jag kunde ta mig tid att sätta mig i dessa massagestolar efter träningen. Målet är att göra det under veckoslutet.
Under lunchpausen träffade jag på en fågel som var lite “groggy”. Han hade uppenbarligen flugit in i plexiglaset på terrassen vid Hotell Kantarellis eller så hade någon glömt en drink ute.
Det var länge sedan jag senast var på lunch vid Kantarellis. En sak är i alla fall säker; de har det klart bästa salladsbordet i stan.
Även maten i övrigt var riktigt bra. Räksoppan som jag åt till förrätt var inte långtifrån i samma klass som sambons laxsoppa.
