Idag har jag glädjen att presentera min syster Josefin lite närmare här på bloggen. Ni som följt bloggen har säkert lagt märke till att jag ibland redovisat även för hennes resultat, både från träningar och tävlingar. Vi får hoppas att hon får tid att skriva mer om hennes tankar kring löpningen här på bloggen under årets lopp och att detta bara är en början på detta.
Så till frågorna. Frågorna är de samma som jag svarade på i Runner’s World för några år tillbaka, eftersom jag tyckte att dessa frågor på ett bra sätt beskriver en löpare.
[pullquote]
Faktaruta
Ålder: 29 år
Bor: Vasa
Klubb: IK Falken
Personliga rekord:
Halvmaraton: 1:26:15 (2014) i Åbo.
Maraton: 3:00:45 (2014) i Vanda.
Målsättningar:
Under 2015 siktar jag på en halvmaratontid kring 1:24-25. På maratonsträckan hoppas jag komma en bit under 3 timmar dvs. kring 02:57-58. Som maratonlöpare siktar jag på att vara som bäst efter 2-3 år. Hittills har jag endast 4 maratonlopp och 3 halvmaratonlopp i bagaget.
Jobb: Learning & Development Manager
[/pullquote]
Beskriv dig själv som löpare (styrkor, svagheter):
Jag skulle beskriva mig själv som en relativt stark och envis löpare. Sedan tonåren har jag tränat mycket styrketräning vid sidan av löpningen och andra idrotter och känner fortfarande att jag är rätt ”muskulös” för att vara långdistanslöpare. Även om detta betyder att vågen visar något mera så tror jag personligen att dessa extra muskler endast är en fördel i min löpning. Jag är en kraftfull löpare men ingen lätt sådan. I min vardag kan mitt tålamod med saker och ting vara rätt kort; jag vill se resultat av mina handlingar snabbt och tycker inte om att vänta. Däremot när det kommer till löpningen så är mitt tålamod på en helt annan nivå. Jag gillar verkligen den långsiktiga planering inför en tävlingssäsong dvs. att planera träningen för varje dag och vecka, och att se hur ett bra genomförande av varje träningspass kommer (eller förhoppningvis kommer) att leda till bra resultat när tävlingssäsongen äntligen är där. Jag hoppas dock att kunna utveckla mitt synsätt på tävlandet under år 2015. Under senaste år har jag ställt upp på varje lopp endast med målsättningen att kunna göra personbästa och det här skapar en sådan press och nervositet inför varje tävling. Här finns det verkligen utrymme för förbättring!
Vilket är ditt bästa löparminne?
Två av mina starkaste löparminnen kommer från Barcelona maraton 2013 och Paris maraton 2014. Barcelona maraton var väldigt speciellt för mig eftersom jag inte tävlat i maraton sedan 2011 när jag ställde mig på startlinjen i Barcelona. Jag var väldigt nervös och upprymd över att äntligen få se vad jag kunde prestera efter att ha fått träna bra i 4-5 månader; efter alla skador och månader av rehabilitering och alternativ tävling. Det var mitt andra maratonlopp och jag sprang in på 03:10:15, en förbättring med 20 minuter från mitt första lopp. Jag minns att jag grät av lycka vid målgången och lovade mig själv att alltid lyssna på kroppen och eventuella skadekänningar i framtiden.
Ungefär ett år senare så deltog min bror Benny och jag i Paris maraton. Min bror hade varit skadad i flera månader före loppet och de träningspass som vi kunde genomföra tillsammans innebar för honom en konstant smärta från det första till det sista löparsteget. Det faktum att han ändå valde att ställa upp i loppet ansåg jag som rätt galet för jag hade inga förhoppningar på att han skulle kunna springa mer än högst 10-15 km. Själv kände jag mig i fin form under månaderna före loppet men det faktum att min bror inte kunde träna som planerat kändes väldigt trist och irriterande även för mig. Banan i Paris var helt underbart fin och även om jag inte minns mycket av själva loppet så glömmer jag inte minnet av målgången. Jag insåg rätt snabbt när jag kommit i mål att jag borde ha ett nytt personbästa kring 03:05 och när jag sedan går en bit längre in på målområdet och ser Benny sitta och vänta med ett rätt muntert uttryck i ansiktet då blev lyckan ännu större. Hur han kommit sig i mål med ett nytt personbästa i bagaget är något som går över mitt förstånd. Känslan efter målgången, det kraftfulla, obeskrivliga lyckoruset är nog en av de största orsakerna till varför jag utsätter mig för all hård träning som denna maratonsatsning faktiskt kräver.
Vilket är ditt favoritlopp?
Jag kan inte säga att jag har ett specifikt favoritlopp men det första maratonloppet för året (under våren) har under senare år varit i södra delen av Europa. Dessa lopp har alltid varit de mest minnesvärda och givande loppen för mig eftersom man då äntligen får se resultatet av många månaders hård träning.
Hur ser en typisk träningsvecka ut?
Upplägget för en typisk träningsvecka ser likadan ut för min bror Benny och mig. Det är bara farterna på tempopassen eller tempodelarna av vissa pass som är hårdare för honom. I regel blir det 3 kvalitetspass under veckan; två tempopass och ett långpass på 25-35 km. Tempopassen varierar från 10-16 km och vissa veckor ersätts ett av dessa tempopass med ett intervallpass eller backträning. Där emellan kör vi 3-4 återhämtande distanspass på 12-15 km och vissa veckor ersätter vi ett av desssa pass med alternativ träning som vattenlöpning, crosstrainer och/eller spinning. Det blir också en hel del stryketräning för att upprätthålla och förbättra styrkan i bål-, rygg- och benmuskulaturen. Oftast blir det styrketräning 4 dagar per vecka.
Vilket är ditt favoritpass?
Tempopassen på 10-16 km har blivit en ny favorit. Efter vissa arbetsdagar kan det kännas som en stor utmaning att upprätthålla det planerade tempot under dessa pass, speciellt om både huvudet och benen är trötta. Men även under dessa mer utmanade dagar, och speciellt under dagar när man känner sig ”på hugget”, så är det en härlig känsla när man får uppleva det så kallade flow-tillståndet dvs. när benen svarar väl på den planerade farten, man känner sig lätt och nästintill flygande i sitt steg. Det här sker ju inte under varje tempopass men när man fått uppleva detta tillstånd under ett pass så bär man med sig känslan även till de något tyngre och mer slitsamma tempopassen.
Vad är det bästa med löpningen?
Känslan av frihet! Man kan löpa var som helst och när som helst bara man har lite löparkläder och skor med sig. Speciellt när man reser en del i jobbet så är det perfekt att ha löpning som hobby. Jag reser aldrig utan mina löpskor och är det inte möjligt att genomföra mina pass utomhus så ser jag till att ha ett hotell med gym eller att det finns ett gym nära hotellet så mina pass kan köras inomhus på löpmatta. Löpningen ger mig väldigt mycket glädje, energi och uthållighet.
Har du någon favorit när det gäller skor eller prylar?
Under distans och långpassen använder jag mig främst av Adidas Boston men även av Asics Trainers. Adidas är dock en klar favorit jämfört med Asics och andra märken som testats under årens gång. Vid tempo och intervallpassen använder jag mig av Adidas Adios. Adidas Adios var också min tävlingssko under största delen av 2014 och kom att bli en ny favorit pga. skons sköna rullning. Min nyaste GPS klocka Polar M400 har också blivit en ny favoritpryl. Klockan sitter väldigt bra på min handled och har alla de egenskaper man behöver hos en GPS klocka som löpare.
Vilka är dina bästa tips till andra löpare?
Kontinuitet i träningen är A och O! Planera väl för varje träningspass. Om du vet att du har en lång arbetsdag framför dig eller/och andra vardagliga utmaningar som gör det svårt att få in löppassen efter arbetet, stig upp tidigare och träna redan från morgonen. Om du har svårt att hitta motivationen att komma igång ensam eller hitta en kontinuitet i din löpträning, gå med i en löpargrupp eller fråga runt hos dina vänner eller arbetskollegor om någon vore intresserad av att börja löpa tillsammans med dig 1-2 ggr per vecka. Och om du vill utveckla din löpning till en högre nivå, spring inte samma sträcka och tempo varje pass. Minns att variera din träning.
