Personbästa i Stockholm Marathon

Det blev alltså ett personbästa för mig i årets Stockholm Marathon på 2:53:20. En tid som jag är mer än nöjd med med tanke på omständigheterna. Säsongen är ju bara barnet ännu och banprofilen i Stockholm är ju allt annat än lätt. Dessutom har jag ju som bekant varit skadeförföljd under våren och vintern så redan deltagande i dagens lopp var i sig en halv seger för mig.

Inför loppet hade jag lagt som målsättning att underskrida 2:50 och jag var länge och nosade på de tiderna i loppet. Ända fram till halvmaratonpasseringen som jag körde på 1:25:02 låg jag faktiskt inom de tider som behövs för att underskrida 2:50. Nästan genast efter denna passering började jag dock känna av en spänning i högra baklåret och jag blev lite orolig för om det skulle hålla hela loppet.

Jag justerade därför min målsättning till att underskrida mitt nuvarande personbästa. Det kan tänkas att jag blev aningen passiv i min löpning efter detta, men idag kändes det ändå viktigast att få ett resultat med tanke på det avbrutna loppet i Barcelona.

Det faktum att det fanns gott om krafter i slutet av loppet indikerar att det finns mycket att ta av ännu när det gäller framtida lopp denna sommar. Jag kom faktiskt aldrig in i den berömda väggen utan kunde hålla en relativt god löpteknik ända in i mål. Jag funderade på att ta en spurt i slutdelen av loppet, men hindrade mig i sista stund då jag såg en löpare som gick runt och yrade och hade totalt tappat medvetandet. Av rädsla för att detta skulle hända mig bestämde jag mig för att köra på säkerhet de sista kilometerna in till mål.

Jag är riktigt nöjd med dagens prestation och det är med gott självförtroende som jag nu återgår till träningen inför resten av sommarens och höstens maratonlopp. Jag tror inte att mitt mål att underskrida 2:45 detta år borde vara några större problem förutsatt att jag får vara skadefri. Med lättare banprofil underlättas detta också avsevärt.

Annars var det som alltid riktigt gemytligt att vara ute bland alla svenskar under loppet. Jag diskuterade med flera av dem under loppet, främst för att få reda på vilken fart de siktade på att hålla. En av löparna som jag pratade med frågade helt plötsligt “Är du Benny?”. Efter mitt jakande svar sade han att han följer min blogg. “Vad roligt!” var allt jag fick ur mig. 🙂

Ett urplock av övriga österbottningar i dagens Stockholm Marathon:

Joakim Träskelin-Min prestation i all ära, men den riktiga skrällen eller prestationen, bara hur man väljer att uttrycka sig, stod ändå Joakim Träskelin för som löpte in på 2:42:25. För oss som följt Träskelin och sett honom springa är det kanske inte någon överraskning att han har de tiderna i kroppen. Han är vid sidan om Niclas Sandells den löpare som man skulle betala för att se springa, så vackert och graciöst ser det ut när han springer.

Heidi Granholm-Hon förbättrade sitt personbästa och löpte in på 3:26:55. Grattis till en bra prestation Heidi!

Syrran Josefin avbröt sitt lopp efter halva sträckan som hon löpte på 1:32:34. Det var en riktigt fin öppning av syrran, men den förkylning som hon haft hela veckan gjorde det omöjligt att löpa hela sträckan idag. Så är det tyvärr med maraton, oavsett hur bra formen är så kan en förkylning eller en annan sjukdom på tävlingsdagen omöjliggöra tävlande. Tur ändå att hon löpte ända fram till halvmaratonsträckan och med den tiden visade att hon det finns goda chanser att skala bort många minuter på personbästat på den sträckan.

Det var bara några av de löpare som jag hunnit kolla upp efter maratonloppet. Jag har ju inte hunnit annat än duscha efter mitt maratonlopp ännu. Meddela mig gärna om övriga deltagare i årets Stockholm Marathon, t.ex. i kommentatorsfältet nedan.

Jag var först ut vid frukosten när de öppnade kl. 8.00.

Min favorit vid frukostbordet. Nybakta och varma bröd. Valde bara ljusa sorter pga. maratonloppet.

Min frukost med Dagens Nyheter, där de idag hade en 10-sidors special om Stockholm Marathon.

En av de bästa sakerna med tävlingsdagar är att man utan dåligt samvete kan äta så många croissanter och bullar man bara får i sig.

Sedan bar det upp till rummet för förberedelser inför loppet. På med chippet på skon…

…på med vaselin på alla kroppsdelar där det finns risk för skavsår…

…sedan preparerade jag mitt måltidsarmband. Något som visade sig rätt onödigt med tanke på att det lossnade av all fukt redan efter 10-12 km…

Färdigt klädd för maratonloppet!