Idag var det igen dags för intervaller i Botniahallen efter en paus på ungefär en och en halv vecka från löpintervaller. Även om man inte direkt ser fram emot denna typ av träning är dessa banpass det bästa sättet att träna upp den maximala syreupptagningsförmågan vintertid.
Under det senaste dygnet har jag verkligen försökt stretcha ut mitt onda ben i enlighet med de anvisningar som min fysioterapeut gav mig igår. Jag hade stora förhoppningar om att kunna genomföra ett bra intervallpass eftersom mitt ben faktiskt visade tecken på bättring under dagen. Då mitt ben var som värst hade jag faktiskt ont redan vid gång. Efter den intensiva stretchingen var dock denna smärta borta och jag var på riktigt bra humör inför det kommande intervallpasset.
Genast på uppvärmningen märkte jag dock att detta pass kommer att bli en riktig prövning om jag skall genomföra det med bra intensitet. Vid så gott som varje nedslag gjorde det ont i benet vilket gjorde detta pass allt annat än njutbart. Jag beslöt mig dock för att skita i smärtan idag och köra passet i enlighet med min plan.
Idag blev det alltså 8×1000 meter och 4×400 meter, med en uppvärmning på 3 km och en nedjoggning på 2 km. Totalt blev det 17,2 km löpning.
Själva intervallerna var långt ifrån de bästa jag dragit hittills denna försäsong. Farten var någonstans mellan 3:31-3:40 i så gott som alla intervallerna, vilket inte motsvarar den förväntade utvecklingen på denna typ av pass. Men idag kändes det helt enkelt inte som rätt tillfälle att ta ut det sista ur kroppen med tanke på förra veckans förkylning och mitt onda ben.
400-meters intervallerna drogs rätt jämnt och rullande i 1:20-tempo, vilket är ett helt ok tempo med tanke på att jag hade 8 stycken tusingar bakom mig.
Nu är det bara att hoppas att den intensiva behandlingen med is och stretching samt de skoinlägg som jag får imorgon skall börja ge effekt. Det faktum att jag kände mig betydligt bättre i skick under dagen idag tror jag att kan vara ett tecken på att bättre tider är på väg. Ett av mina nyårslöften var att bli positivare som människa och jag måste säga att jag lyckats rätt bra hittills i år. Jag har haft en del prövningar redan i år, men inget som har påverkat min tro på mig själv och min utveckling. Jag vet mina långsiktiga målsättningar och inga kortsiktiga motgångar kommer att kunna påverka min tro på mig själv i negativ riktning. Om jag inte uppnår mina målsättningar nu i år så sker det förr eller senare. Så stor är min motivation och min drivkraft.
Nedan några suddiga bilder från dagens pass. Märkligt hur dåliga bilder man får med min telefon när man försöker fotografera människor i rörelse. Jag är annars riktigt nöjd med telefonen, men när det gäller sportbilder har jag ännu inte lyckats hitta den inställning som skulle ge lyckade bilder. Jag tycker mig dock kunna se att mitt löpsteg ser hyfsat ut på bilderna 🙂
