Efter lördagens långpass lade jag denna vecka som tidsfrist för att se om det lönar sig att delta i maratonloppet i Vanda den 12.10. Om jag kunde köra alla mina kvalitetspass enligt mitt maratonprogram hade jag tänkt delta i tävlingen. Igår var det dags för det första testet då jag skulle köra 3×4 km på en snittfart på 3:52 min./km per intervall, dvs. strax under maratonfart.
Tyvärr måste jag säga att testet inte alls lyckades. Det kändes oerhört segt redan på uppvärmningen och jag fick aldrig ens lusten att kämpa som jag skulle ha behövt för att komma ner i de rätta farterna. Jag kände mig helt kraftlös och drivet i steget saknades helt och hållet.
Som jag nämnde i förra inlägget var formen på nedgång redan veckorna innan Vasa halvmaraton och nu efter min förkylning känns det segare än vad det gjort under hela året. Det känns förstås lite synd med tanke på att jag ändå hade bättre tider på nästan samtliga av mina kvalitetspass under augusti i jämförelse med mina kvalitetspass inför Paris Marathon. Till och med testloppet på 5 km veckan innan Vasa halvmarathon gick nästan 40 sekunder snabbare än på motsvarande testlopp veckan innan Paris Marathon, även om formen alltså var på nedgång redan i det skedet.
Med sådana tider hade jag hoppats att göra ett ordentligt personbästa i Vanda. Som det ser ut just nu vet jag dock inte om det är någon idé att ställa upp i loppet. Detta är ju ändå min sista hårda träningsvecka och ifall jag inte ens kommer ner i maratontempo på träning finns det knappast några förutsättningar för ett bra lopp om 3 veckor.
Faktum är att jag kastade in handduken redan efter gårdagens kvalitetspass och gjorde beslutet att inte delta i loppet. Nu har jag i alla fall beslutat mig för att träna hela denna vecka enligt planerna och sedan göra det definitiva beslutet efter lördagens långpass. Men som det ser ut just nu blir det alltså inga fler tävlingar för mig detta år.
Det är naturligtvis lite synd isåfall, men samtidigt lite skönt. På något sätt är det som att det alltid blir lite tyngre att motivera sig mot höstkanten. Jag hade hoppats att motivationen skulle ha varit på topp med tanke på den korta säsong jag haft på grund av skador. Men jag har nog kommit fram till att jag är mer av en vår- och sommarlöpare. Då hösten kommer vill jag gärna avsluta säsongen så fort som möjligt så att jag kan ägna mer av min tid åt andra aktiviteter. Eller just nu hänger det kanske inte på tiden med tanke på att jag är ledig. Det som jag kanske längtar mest efter är att kunna äta och leva lite slarvigare även under veckodagarna.
Få se nu, imorgon är mitt nästa kvalitetspass. Om även detta löppass går lika trögt är det väl mer eller mindre klart att det inte blir några fler tävlingar detta år.
Ännu på lördagen kunde man sitta utomhus på kaffe. Igår fick vi redan uppleva det första snöovädret här i Vasa. Jag saknar verkligen då man kunde köra sina löppass i bar mage och ta sig ett dopp efteråt.
På fredagen hade vi Fifa14-begravning med några jobbkompisar. Fifa15 torde finnas ute på marknaden nu, så det skulle gälla att hämta spelet till veckoslutet. 🙂
Ännu fortsätter den strikta dieten. Men med stor sannolikhet blir det ändring på detta redan till nästa vecka. Pröva gärna på den otroligt goda Aloe Vera drycken på bilden!
