Som relativt ny i maratonsammanhang lär man sig hela tiden nya saker. Jag läste om ett intressant upplägg igår i svenska elitmaratonlöparen Josephine Ambjörnssons blogg om hur hon väljer att kategorisera tävlingarna i A-C kategorier med avseende på hur viktiga dessa tävlingar är.
Enligt dessa principer som Ambjörnsson tillämpar är en A-tävling en prioriterad tävling där man vill prestera på sin allra bästa nivå och därmed också toppar formen inför tävlingen. Medan en B-tävling är en tävling där man inte gör några stora omändringar i träningsschemat med tanke på tävlingen, men ändå försöker komma till tävlingen med hyfsat pigg kropp och prestationsmål. C-tävlingar skall enligt denna kategorisering vara rena träningslopp som ersätter kvalitetspass i tuffa träningsperioder. Till dessa lopp är man i regel rejält nedtränad och således inte speciellt fixerad vid resultatet.
Inför denna tävlingssäsong hade jag som mål att delta i betydligt fler lopp än ifjol. Under säsongen har jag dock märkt att resultatfixeringen gjort att tröskeln till att anmäla sig till lopp är rätt hög. Hittills har jag haft en inställning som bygger på att det är onödigt att delta i ett lopp ifall jag känner att det inte finns realistiska chanser till ett personbästa på den aktuella sträckan. Eftersom man sällan känner sig speciellt pigg under tunga träningsperioder har det aldrig blivit aktuellt att anmäla sig till något lopp under dessa perioder även om det funnits gott om tävlingar där det finns sträckor på allt från 8 km till halvmaraton i närområdet. Resultatfixeringen gör också att det blir betydligt lättare att avbryta ett lopp ifall man känner att det inte stämmer den aktuella tävlingsdagen.
Detta tankesätt skulle jag behöva komma ifrån eftersom en tävling, oavsett den tid som man presterar, är den bästa träningen. För det första hjälper tävlingar till att avdramatisera själva tävlingsmomentet även vid de viktigare tävlingarna för året. För det andra tror jag att fler tävlingar skulle göra att man lär känna sin kropp bättre och lär en korrigera viktiga aspekter på träningsupplägget inför de viktigare tävlingarna. En tävling gör ändå att man utmanar sig själv och sin förmåga på ett annat sätt än under ett hårt kvalitetspass, oavsett vad man intalar sig själv.
Jag funderar därför på att börja tillämpa ovan nämnda kategorisering och få in fler tävlingar i C-kategorin inför Berlin Marathon. Ett första steg mot detta är att acceptera tider som man vet att ligger rätt långt ifrån ens maxkapacitet. Därför måste man även lära sig att anpassa farten efter sin form för dagen och inte tvinga sig till att hålla en fart som man innerst inne vet att man inte är kapabel till under den aktuella tävlingen.
Med mer tävlingsvana tror jag dessutom att självförtroendet skulle förbättras även under de dagar då man känner att inget stämmer. En viktig sak i dessa sammanhang är att lära sig att jobba sig in i loppet och inte låta de negativa känslorna ta överhand när det känns riktigt jobbigt i början. Men framförallt handlar det nog, som nämnt, om att lära sig att dra ner på resultatfixeringen och bara lära sig njuta av att tävla.
