Idag vågade jag mig äntligen iväg på träning igen efter en paus på 2 dagar på grund av min förkylning. Det blev en kort och lugn länk på 10,3 km istället för tisdagens sedvanliga intervallträning. Efter denna blev det ännu lite löparspecifik styrketräning för bål och höft på gymmet.
Det kändes dock i kroppen att jag ännu inte är helt återställd efter förkylningen och därför tror jag att nästa tunga träning får vänta tills torsdag. Ett betydligt större orosmoment än min förkylning är mitt högra ben som besvärat mig en del den senaste tiden. Som idrottare är man van vid att det alltid är någon plats på kroppen som gör lite ont. Jag har varit rätt bra skonad i från skador i mina dar. Jag tror att det beror rätt mycket på att jag alltid sett till att sköta om min kropp, oavsett om det varit frågan om säsongsvila eller inte.
När det handlar om småskador brukar det oftast hjälpa med kylbehandling+voltaren för att få inflammationerna i skick. Därför har jag heller inte varit speciellt orolig över att jag haft en inflammation i skenbenet på högra benet. Jag tror inte att det beror på att jag skulle ha ökat mängden för snabbt, utan orsaken tror jag helt enkelt är att jag överdrev en balansövning dagen innan en långlänk för drygt en månad sedan. Om jag minns rätt började benet ömma efter detta och ömheten har ännu inte försvunnit trots att jag vilat rätt mycket de senaste två veckorna.
Därför känner jag nu att det börjar vara dags att uppsöka läkaren och har tid till kl. 8.30 imorgon. Innan dess skall jag försöka hinna med ett pass på crosstrainern.
Ovan är min rosa cykel som är mitt transportmedel för tillfället då min bil är på väg på reparation. Den vann jag på Jakob Marathon i somras.
Nu ska jag äta lite laxsoppa som min sambo kokade medan jag var borta på träning. Inte varje dag man har den lyxen 🙂
