Personbästa…

Med en sekund… Men det räknas ju också som personbästa. 🙂 Mitt nya personbästa på halvmaraton lyder nu alltså på 1:22:28. Rent tidsmässigt och hur jag disponerade loppet kan jag inte vara riktigt nöjd med. Men med tanke på att jag ändå har varit skadad större delen av året och just kommit igång måste jag ändå vara nöjd med att jag kom i mål på en hyfsad tid.

Att detta var mitt första halvmaraton för året och att jag därmed är ovan med tävlandet kom ändå fram under dagens lopp. Det märks verkligen att jag har noll koll då det gäller att hålla rätt farter för ett halvmaraton. Nu blev det att jag följde några killar som höll en fart på 3:38 min./km det första varvet på 10,5 km. Sedan kroknade jag rejält på det andra varvet, speciellt efter 15 km gick det riktigt långsamt för min del. Min plan att börja långsamt för att se hur det utvecklade sig höll således inte speciellt väl…

Till mitt försvar kan jag säga att benen kändes väldigt lätta första 10 km och då jag inte tävlat på halvmaraton på ett år kunde jag omöjligtvis veta något om min kapacitet på denna sträcka i dagsläget.

Precis som jag konstaterat tidigare skulle det inför kommande säsonger gälla att börja tävla betydligt mer för att lära sig mer om sin uthållighet vid olika farter, speciellt med tanke på de kortare sträckorna. Det finns nämligen ingen bättre träning än tävlingar. För tillfället kör jag ju nästan all kvalitetsträning i maratonfart och känner mig relativt bekväm i de farterna, men genast när jag skall öka blir jag mer osäker på min kapacitet. Men som jag konstaterade med en löparkollega efter loppet; det är fantastiskt att det finns såhär mycket att lära ännu vid 37-års ålder.

Men med det sagt måste jag ändå vara nöjd med att äntligen ha fått genomfört ett lopp igen. Detta var ändå en av de bästa förberedelserna som jag kunde få inför maratonloppet om drygt en månad. Nu skulle det bara gälla att hålla samma fart som idag i 42,2 km för att kunna underskrida 2:45. 🙂