2 veckor av stenhård träning börjar ta ut sin rätt, men ännu återstod ett långpass på 37 km idag innan vi kunde påbörja en lugnare period inför halvmaratonloppet i Åbo om precis två veckor.
Enligt programmet innehöll dagens långpass inga egentliga tidsmål på något parti likt förra veckans långpass, utan farten på den 37 kilometer långa sträckan skulle gå enligt benämningen “försiktig ökning”. Med andra ord var det själva tiden man var ut på långpasset som var viktigare än farten.
Benen var ordentligt mörbultade efter 7 hårda kvalitetspass på 12 dagar och det fanns inget flyt alls i löpningen den första delen av långpasset. Det handlade mer om att avverka sträckan och köra den i ett behagligt prattempo. Första 10-15 kilometerna gick också i en snittfart på strax över 5 min./km.
Allt eftersom kilometrarna tickade på fick vi dock alltmer flyt i löpningen och helt plötsligt började började farten röra sig runt 4:40-4:45 min./km. Detta sedan vi konstaterat att det knappast blir någon större ökning som programmet aviserade. Men ibland är spontanitet det bästa med löpningen.
Efter ökningen kändes det nämligen allt lättare och vid ungefär 30 löpta kilometer kunde vi ännu kosta på oss att köra i farter på 4:20-4:30 min./km, med en sista kilometer på 4:15 min./km. Detta utan att alls ha känt av någon vägg under hela sträckan.
De senaste två långpassen har jag inte alls “väggat”, vilket tyder på att jag utvecklat uthålligheten rätt ordentligt den senaste tiden. På långpassen ligger jag rätt långt ifrån maratonfart, men det brukar inte hindra kroppen från att bli energilös och slutkörd under slutdelen av långpassen. Det är inte så märkligt med tanke på att jag kör dessa långpass nästan helt utan energitillskott och helt utan vatten.
Nu hindrade inte ens detta mig från att med pigga ben slutföra långpasset och det känns som ett kvitto på att det finns potential att förbättra tiderna på maraton ytterligare detta år ifall jag hålls skadefri. Nu gäller det bara att börja nöta på i de snabbare farterna också. Om inte annat så inför det kommande halvmaratonloppet om två veckor.
Sammanfattning av dagens långpass.
Pulsen på långpasset.
Idag hade jag sällskap av syrran under hela långpasset. Vi brukar nog springa större delen av långpassen tillsammans även i övrigt, men under slutdelen av vissa långpass brukar vi köra i våra egna maratonfarter. Men våra farter skiljer sig faktiskt inte så mycket heller på dessa partier, vilket torde innebära att det endast är en tidsfråga innan hon tar sig under 3 timmar på maratonsträckan. Om inte redan på sommaren, så säkert lite senare. Personbästat ligger ju redan i dagsläget på 3:00, så speciellt långt borta ligger det ju inte. Problemet med tanke på sommarens tävlingar är dock allergier som stör andningen rätt ordentligt. Men hösten har i allmänhet varit hennes bästa tid för tävlingar, så senast till denna tidpunkt ser det mycket bra ut bara hon hålls skadefri.
Även för egen del hoppas jag att jag äntligen skulle hållas skadefri under hösten. Sedan jag började springa på allvar för tre år sedan har jag inte varit skadefri en enda höst och det är ju under den tidpunkten de bästa tiderna brukar göras i maratonsammanhang. Därför ligger inte prioriteten på det maratonlopp som skall genomföras nu under sommaren, utan längre fram på hösten.
