I form igen

Det har varit en lång process att komma i form igen. Jag hade en period på nästan två månader då det kändes oerhört segt i löpningen och då jag kände mig riktigt matt i kroppen. Det handlade inte om någon vanlig trötthet som man ibland kan ha under tyngre träningsperioder, utan redan vid minsta tempoökning kände jag att kroppen helt lade av.

Jag for aldrig på någon undersökning för detta, men drog mina egna slutsatser om att det troligen hade att göra med den blodbrist som jag tidvis lidit av. Det lät nämligen inte helt osannolikt med tanke på att jag i flera månader tidigare hade ätit slarvigt och sovit för lite. Därför lade jag in en ordentligt järnkur för ungefär en månad sedan och började samtidigt fokusera på att få i mig mer mat under ett dygn.

Det verkar nu att ha gett resultat i och med att jag denna vecka har börjat känna mig starkare igen. Jag orkade inte riktigt med ett normalt tempopass ännu i början av veckan, men kände ändå att kraften började återvända vid löpning. Nu under veckoslutet har jag kunnat konstatera att jag är tillbaka på allvar igen. Under mitt långpass igår orkade jag nämligen kämpa på som vanligt igen och kunde hålla det tempo som jag vanligtvis håller under dessa pass.

Jag hade nästan glömt hur underbart det här med löpning egentligen är under de senaste månaderna. Jag har haft riktigt mörka tankar gällande löpningen den senaste tiden och det är kanske inte så märkligt när inte ett enda löppass har varit någon njutning.

Men nu känns det som att jag äntligen kan börja planera för att komma igång med säsongen igen. Lite försiktig får man naturligtvis vara när man hållit upp med riktiga kvalitetspass i nästan två månader, men eftersom jag ändå har en bra grund att stå på skall det inte ta alltför länge innan jag kan genomföra normala tempopass igen. Förhoppningsvis redan nästa vecka…

Gårdagens långpass på 30 km som jag körde i en snittfart på 4:28 min./km. Så mycket hårdare skall man inte köra även om man är i toppform, men av ren löplycka drog jag på lite extra när det äntligen kändes bättre igen.

Förra veckoslutet var vi i Helsingfors eftersom syrran och hennes kille var där några dagar. Snart är de tillbaka i Finland på sommarsemester och det ser vi verkligen fram emot!