Ett lite annorlunda backpass

Torsdagar betyder oftast backintervaller för mig. Idag körde jag dock med ett lite annat upplägg än vad jag annars brukar ha på mina backlöpningspass. Jag byggde nämligen in några intervaller på slätt underlag både mellan backlöpningen och efter backlöpningen för att få lite variation i min träning.

Jag började träningspasset med en uppvärmning på 5 km och lite löpskolning. Därefter körde jag 5 stycken backintervaller på 400 meter i flack backe.

Istället för att genast förflytta mig till den branta backen fortsatte jag istället med 2×1 kilometer i maratonfart på jämnt underlag. Jag upplever att detta upplägg gav rätt mycket i träningsväg. Efter backintervallerna har man ofta samlat på sig en del mjölksyra och det kan då vara en utmaning att övergå till att löpa i hård fart på slätt underlag.

Benen kändes också rätt tunga, men jag lyckades ändå nästan hålla mig till min önskade maratonfart på 3:54 min./km på mina 1-kilometers intervaller.

Genast efter fortsatte jag med 5×240 meter i den branta backen. Jag har inte analyserat mina tider från tidigare backlöpningsintervaller så noga, men min uppfattning är att jag idag drog de kortare intervallerna på de snabbaste tiderna som jag hittills gjort på dessa. Följaktligen brände det ordentligt i benen av mjölksyra under de sista backintervallerna.

Jag gjorde ändå ett försök att köra några 1-kilometers intervaller till efter att jag fullgjort mitt backlöpningsparti. Försöket föll väl ut även om jag fick krama det allra sista ur kroppen för att komma ner i hyfsade tider. Det blev två 1-kilometersintervaller på 4:01 och 4:05 på riktigt stela ben.

Jag avslutade passet med en nedjoggning på 4 km i riktigt lugnt tempo. Totalt fick jag ihop 20,5 km under kvällens pass.

Mina tider för backlöpningspartierna, 1-kilometersintervallerna och nedjoggningen.

Matdjävulen testar mig. Vilka är de största hoten mot mitt försök att hålla en relativt strikt diet inför kommande tävlingar? Matdjävulen lade fram två utomordentligt bra förslag under dagens jobbdag i form av fajitasbuffé och Aromabröd.

Den första frestelsen föll jag handlöst för. Det visade sig nämligen att Amarillo just börjat med fajitasbuffé som lunchalternativ och det ville jag naturligtvis pröva på. Jag tänkte att det ju alltid går att äta måttligt och dessutom rätt hälsosamt då det gäller dessa typer av bufféer.

Nåja, hur gick det då? Inte så bra, åtminstone inte om man tänker på vikten. Buffén bestod nämligen av alla de ingredienser som jag är svag för och det var en av de godaste måltider jag någonsin ätit. Det blev således två mäktiga portioner, som var så stora att jag inte ens fick fast ”skalen”.

Buffén i sin fulla prakt.

Portion 1.

Portion 2.

Genast när jag kom tillbaka från lunchen presenterade sig matdjävulen igen då min arbetskompis meddelade att en brödleverans från Aroma var på väg in till vårt kafferum.

Problemet är bara att jag för tillfället reserverat lördagarna som min egentliga frossardag och således även min brödätardag. Alla övriga dagar försöker jag hålla mig borta från detta viktökningspreparat. Att ha brödet att vänta till lördag skulle ha varit förutom omänskligt lidande även ha medfört ofärskt bröd.

Nu lyckades jag till sist mota matdjävulen på andra försöket, men det var nog med viss ånger jag tomhänt återvände till mitt arbetsrum.

Min middag efter kvällens träningspass, bestående av grönsaker, kyckling och en smoothie med vassleprotein, jordgubbar, blåbär, svarta vinbär och lingon. Ingen fröjd för ögat, men ack så hälsosamt och välgörande för kroppen efter ett tufft pass. Här finns de flesta av de näringsämnen som behövs för att reparera kroppen.