Dubbelpass – något för mig trots allt

Man lär så länge man lever. Jag har tidigare hävdat att jag aldrig kommer att regelbundet köra dubbelpass. För det första har dessa gjort mig trög och trött i löpningen tidigare. För det andra har jag inte känt att det varit värt att lägga så mycket tid på löpningen då det finns så mycket annat roligt i livet.

Ändå står jag här med fyra stycken dubbelpass på fyra dagar – och trivs bättre med löpningen än på evigheter. Hur är detta möjligt?

Naturligtvis har det mycket att göra med hur man lever sitt liv och vad man fyller sina vardagar med. Självklart kan man inte på samma sätt tillgodogöra sig den träning som det innebär med dubbelpass om man först måste skynda med att träna för att hinna till jobbet och sedan efter en åtta timmars jobbdag, med mental trötthet igen skynda sig iväg på träning för att hinna och sova i skälig tid.

Förutom att det blir tufft för kroppen, så blir det framförallt tufft för det mentala. Livet behöver så mycket annat innehåll än träning och jobb för att kännas meningsfullt.

Det här med dubbelpass är alltså inget nytt för mig. Jag har tidigare periodvis experimenterat med dubbelpass. Första gången jag på allvar införde detta var väl vintern och våren 2013. Då fick jag inflammation i benhinnan på högra benet och även i övrigt var känslan rätt seg. Sedan har jag nu som då kört dubbelpass under mina hårdaste perioder.

På våren och sommaren förra året hade jag också några veckor med dubbelpass. Även då kändes det rätt segt och som att jag inte direkt fick något ut av upplägget.

Det är först nu som jag känner de effekter och fördelar som man läst om för egen del. Redan innan nyåret körde jag några veckor med tre dubbelpass i veckan och redan då märkte jag att det gav helt andra effekter än tidigare. Första veckan var jag kanske lite trött på det andra passet för dagen trots att jag i regel tar det väldigt lugnt på mina morgonpass.

Redan andra veckan kände jag hur återhämtningen var en helt annan. Det har inte varit frågan om några grymma farter på mina distanspass hittills under uppbyggnadsperioden. Det är snarast en känsla som man har i kroppen. En känsla som finns där att man kunde dra på betydligt hårdare om man ville.

Dessutom kände jag mig mer mjuk i kroppen och mer redo för ett ordentligt löppass på eftermiddagen/kvällen när kroppen varit igång redan tidigare under dagen.

Nu är jag inne i den första hårda veckan för året och den första på en “träningsblock” bestående tre tuffa veckor. Jag har alltså inlett detta med dubbelpass varje dag och den positiva trenden fortsätter. Största delen av passen kör jag mycket lugnt, men jag känner ändå hur mycket lättare kroppen och löpsteget blir för varje dag som går.

Vissa dagar är jag riktigt trött, men oftast vet jag vad det beror på. Ofta kan det handla om otillräcklig tankning av energi eftersom denna mängd löpning kräver stora mängder mat. Igår tog energin slut redan efter 5 kilometer på mitt eftermiddagspass. Men det berodde troligen på mitt tuffa kvällspass med intervaller i kombination med mitt morgonpass dagen efter. Det kräver en stor mängd av kolhydrater för att orka med en sådan mängd inom en så kort tidsrymd. Tyvärr slarvade jag lite med mina mellanmål och resultatet syntes sedan på eftermiddagspasset igår.

Jag säger inte att detta kommer att vara mitt upplägg resten av vintern och våren. Jag kör så länge det är kul och känns meningsfullt. Om vardagen för med sig sådana utmaningar att jag inte hinner träna, då prioriterar jag hellre sömnen för att kunna tillgodogöra mig den träning jag hinner med.

Ju närmare mars månad vi kommer desto mer måste man också börja prioritera fartträning. Då kan det också tänkas att jag lämnar bort dubbelpassen ur schemat.

Men för den som funderar på att införa dubbelpass i sitt veckoschema kan jag alltså rekommendera att ge det en chans. Det gäller alltså att ha lite tålamod för att se resultaten, men framförallt handlar det om att ha en livssituation som tillåter detta. Att ha ett heltidsjobb behöver inte betyda att det inte är genomförbart. Det mesta handlar om vilken typ av jobb man har, hur man trivs med det och hur pass stressigt det är. Om man känner att jobbet snarast tillför energi behöver det inte inverka så mycket på träningen.

Då finns det redan tillräckligt med ingredienser som förgyller tillvaron och gör den glädjefylld.

Om man däremot känner sig trött efter varje jobbdag och man motvilligt måste släpa sig iväg på kvällsträningen tror jag inte att det i längden är särskilt hållbart att köra två pass om dagen.

Vi är alla olika och därför måste man själv pröva sig fram och framförallt låta kroppen bestämma vad som känns bra.

Löpningen skall framförallt vara kul och kännas som en meningsfull sysselsättning. Med dessa ord önskar jag er en bra fredag och ett glädjefyllt veckoslut. Som näst blir det att sammanfatta min träningsvecka här på bloggen.