Igår hade jag helt otippat en lite tyngre dag. Man skulle tro att jag efter veckoslutets rikliga sömnmängder skulle ha varit riktigt pigg och utvilad. Istället var jag så trött att jag lade mig redan innan tio på kvällen. I träningsväg hade jag planerat in endast ett pass i form av lite längre intervaller på 2×3-2-1 km.
Efter veckoslutets långpass hade jag lite känningar vid sidan om akillessenan på högra benet. Under söndagens två lugna återhämtningspass kände jag att inflammationen blev värre och att det påverkade löpningen en aning. Igår kunde jag dra uppvärmningen och de första intervallerna på 3, 2 och 1 kilometer helt utan att det kändes något av skadan, men på den tredje började det göra ont när jag tryckte till ordentligt i frånskjutet.
Jag beslutade mig därför för att det fick räcka med 9 kilometer intervaller och drygt 13 kilometer sammanlagt. Det kändes inte som något svårt beslut med tanke på att intervallerna även i övrigt gick rätt tungt igår. Andningen fungerade inte riktigt och jag hade svårt att komma ner i de farter som jag borde vara nere på under dessa intervaller. Vad det beror på vet jag inte, men jag misstänker att långpasset på lördagen ännu satt i benen igår.
Nu på morgonen var jag ute och testade benet med lite lätt joggning på ca. 5 kilometer och kunde då konstatera att det blir alternativ träning ikväll. Benet kändes nog bättre, men jag skall försöka bli av med inflammationen helt och hållet nu innan jag drar nästa löppass. Förhoppningsvis skall detta vara möjligt redan imorgon på det backpass som jag planerat till kvällen.
Det är länge sedan jag varit tvungen att kliva upp på spinningcykel. Nu känner jag dock att det är dags för lite alternativ träning för att avlasta mitt högra ben. Vi får hoppas att det inte blir långvarigt…
Jag vill ännu en gång rekommendera denna bok av Haruki Murakami. När jag läser denna bok är det som att jag läser om mig själv, så likadana värderingar har vi angående det mesta här i livet.
