Igår var jag hos läkaren igen och fick tid till ultraljudsundersökning idag. Denna undersökning visade inget speciellt, vilket är positivt i alla fall ur den synvinkeln att mitt ben verkar fungera normalt. Det finns inga problem med blodcirkulationen eller ens några tecken på inflammation utifrån denna undersökning. Det börjar således vara dags att boka tid till operation för att lätta på trycket hos den muskel som orsakar smärtan i mitt högra ben.
Jag har en tid hos ortopeden i slutet av april, men själva operationen kommer troligen att äga rum några veckor senare ifall jag beslutar mig för detta. Positivt med denna operation är att det är frågan om ett väldigt litet ingrepp och att jag säkert rätt snabbt kommer att vara i löpskick igen. Det enda som lite harmar är att jag kommer att missa årets upplaga av Stockholm Marathon 1.6.2013 om jag beslutar mig för operation.
Det är dock inget som jag går och tänker på i dagsläget. Huvudsaken nu är att jag slipper den smärta som plågat mig i snart 4 månader och som omöjliggjort effektiv träning. En sak som i alla fall gläder mig är att jag nu undersökt mitt ben såpass grundligt att det börjar vara säkerställt vad som är problemet.
Det visade sig att det första beskedet som jag fick från läkaren och fysioterapeuten trots allt var riktigt. En muskel i mitt högra innerben har växt sig för stor på grund av en längre tid med felbelastning på grund av plattfothet och mortons tå. Den trycker på benhinnan vid belastning i form av löpning.
En annan sak som harmar lite är att jag i för hög utsträckning gick på fysioterapeutens råd och fortsatte träna trots smärtan. Det bästa skulle ha varit att genast åtgärda problemet med operation i god tid innan säsongen startade. Å andra sidan fick jag ju beskedet att den överstora muskeln troligen skulle minska i volym genom att jag omfördelar belastningen med hjälp av mina specialgjorda fotinlägg. Dessutom var ju beskedet att jag fick löpträna precis så mycket som smärtan tillät. Man vet ju vad det innebär när man ger sådana besked åt en träningsvillig, väldigt envis löpare.
Nåja, nu tänker jag ju inte ligga på latsidan ändå. Jag har beslutat mig för att lägga in lite mer alternativa pass innan konsultationen med ortopeden för att i alla fall få några smärtfria träningspass per vecka. Det har nämligen visat sig att de planerade stenhårda intervallerna inte har gett den effekt som jag önskar. Smärtan i benet gör det mycket svårt att hålla en sådan löpteknik att jag skulle få den rätta farten på mina intervaller.
På kort sikt är det naturligtvis inte roligt med skador, men i detta skede är jag mest glad att det inte verkar vara något allvarligare än vad det är. Denna “skada” var något som jag inte har kunnat undvika genom att ändra något i mitt träningsupplägg, eftersom det handlade om felbelastning. Problemen hade förr eller senare uppstått ändå oavsett om jag kört på lugnare i början av säsongen.
I dessa situationer är man verkligen nöjd att löpningen ändå bara är en liten del av livet, även om löpningen har kommit att bli väldigt viktig för mig. Jag tycker verkligen synd om de som har löpningen som yrke när de är skadade.
