Vilken bra dag!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Jag vet att det är alltför tidigt att dra några vitt gående slutsatser på basen av några veckors försäsongsträning. Det oaktat känns det i dagsläget som att jag hittat tillbaka till den gyllene formeln för hur jag skall träna under årets uppbyggnadsperiod.

Idag började med träningspasset med en lugn länk på 2 km till gymmet och körde där styrketräning på mage, rygg, höfter och ben. Min styrketräning avviker rätt radikalt från den som de flesta andra kör på gymmet. I allmänhet har jag undan mina styrkepass på 45 minuter. Jag kör i allmänhet 2-3 serier och 20-25 repetitioner per muskelgrupp. För det mesta blir det två olika övningar per muskelgrupp. Med andra ord påminner min styrketräning rätt mycket om det som vissa skulle kalla ”cirkelträning”, med kort vila och långa perioder av arbete. När jag byggde muskler körde jag i allmänhet 3-4 övningar per muskelgrupp med 3 serier och ca. 10 repetitioner. Det funkade bra för mig just för det syftet.

Nu är det alltså helt andra bullar när jag inte bryr mig ett dugg om hur mina muskler ser ut. Det enda jag bryr mig om är att bli en bättre löpare och en skadefri sådan. Jag hoppas snarare att få ner min muskelmassa så fort som möjligt.

Efter mitt styrkepass blev det ett 8 km långt distanspass. Min positiva inledning i detta inlägg baserar sig på känslan som jag hade under detta löpparti. Det är nämligen länge sedan det känts så lätt och ledigt som det gjorde under dagens löppass. Under hela fjolårssäsongen kämpade jag i regel under varje återhämtningspass med riktigt tunga och sega ben. Jag är rätt säker på att detta berodde på att jag i regel körde mina kvalitetspass tills mjölksyran kom emot. Då jag dessutom de flesta veckor körde två pass om dagen under återhämtningsdagarna blev min vila otillräcklig och jag var följaktligen inte tillräckligt återhämtad tills träningspasset dagen efter.

Jag kan inte svära på att jag inte kommer att köra två pass om dagen senare under året, men som det känns just nu har jag enklare att fokusera då det endast blir ett pass om dagen. Då jag körde två pass om dagen blev oftast båda passen så kallade ”slackers”, dvs. alltför långsamma i förhållande till min löpkapacitet. Med endast ett pass om dagen känns det som att jag vågar dra på ordentligt även under återhämtningspassen, utan att för den delen låta det gå ut över följande dags kvalitetspass.

Under dagens distanspass höll jag under hela sträckan ett tempo på under 4:30 min./km i avslappnad stil. Inte något imponerande tempo i sig, men för att vara ett återhämtande löppass i början av uppbyggnadssäsongen var tempot riktigt högt.

PicsArt_1384976528731

Det är ytterst sällan jag brukar gå och lägga mig med ett leende på läpparna efter att mitt favoritlag förlorat. Ändå var det precis det jag gjorde igår kväll. Den uppvisning som Cristiano Ronaldo bjöd på igår kväll var något utöver det vanliga. Alla som lever just nu kan känna sig lyckligt lottade att få uppleva en av de bästa fotbollsspelare som någonsin funnits. Det som Ronaldo erbjuder är högsta möjliga klass vecka ut och vecka in. Perfektion på alla plan.

PicsArt_1384976034958
Movember börjar snart gå in på sin sista vecka. Bilden avser tydliggöra vad som kunde ha varit. Säg, skulle jag inte vara en stilig löpare i denna. 🙂

PicsArt_1384976957251
Det är svårt att bli mer väderberoende än mig. Bara för att solen lyste idag kände jag mig som en helt ny människa. Det får mig mer och mer övertygad om att jag borde hitta något annat land att bo i under de mörkaste månaderna här i Finland. Varför inte under hela vintern för den delen?

PicsArt_1384977314067
Jag tyckte ju att det var ovanligt lugnt i gymmet idag. När jag sprang förbi ishallen kom förklaringen; Sport hade match. Jag har faktiskt aldrig varit på en Sport-match eller en ishockeymatch här i Vasa. Något som är lite märkligt med tanke på att jag var nästan lika intresserad av ishockey som fotboll som liten. Jag spelade också ishockey ända tills 15-års ålder då min dåvarande fotbollstränare i Jaro tyckte att det var en bra idé att lägga av med samtliga konkurrerande idrotter. Dit rök även löpningen. Nåja, beslutet var sist och slutligen mitt eget eftersom det blev ohållbart med 10 pass i veckan i den åldern.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *