Vikten av att hålla rätt fart

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Det skulle ju vara märkligt om man fick genomföra en hel uppbyggnad inför ett maraton helt utan problem. För två år sedan (2012) hade jag visserligen inga större motgångar med varken skador eller sjukdomar, medan jag ifjol var skadad från december till slutet av mars. Hittills har min träning gått som en dans ända från det att jag på allvar startade den i november. Nu har visserligen en stor del av fartpassen genomförts på löpband, vilket gör mig allt mer osäker över hur bra i form jag egentligen är. Det har i alla fall känts bra och det ena tempopasset efter det andra har kunnat genomföras t.o.m. under de farter som angivits i mitt träningsprogram. Bäst av allt har varit att jag känt mig fullt återhämtad inför varje kvalitetspass och det har därför varit ett sant nöje med löpträningen.

Denna vecka har dock börjat aningen trevande för min del. Ljumsken på mitt högra ben kändes rätt bra efter att jag körde alternativ träning på måndag, men efter gårdagens intervallpass har jag haft riktigt ont i ljumsken igen. Det var ändå inget som besvärade mig i någon större utsträckning under intervallpasset igår. Istället var det andra saker som gjorde träningspasset till ett av de sämre som jag gjort hittills på detta års sida.

Jag har mina misstankar om att det är alla mina fartpass på löpband som gjort att jag blivit lite för van vid att detta sköter farten åt mig. Jag har hittills hoppats och trott att all löpning i maratonfart på löpband på något sätt skulle ”installera” rätt fart i det undermedvetna hos mig och att det vid en förflyttning utomhus skulle vara enkelt att springa i rätt fart också där.

Igår skulle jag köra 3-4×4 km på 15:30 per 4 km, vilket alltså blir en fart på runt 3:52 min./km över hela sträckan. Genomförandet under gårdagen visade vikten av att hålla sig till rätt farter oavsett om det handlar om ett maraton eller kortare sträckor. Det är så otroligt lätt att förstöra ett träningspass genom att öppna för hårt. Igår underskattade jag min fart rätt ordentligt under den första delen av min första intervall på 4 km och sprang de första två kilometerna i farter kring 3:30 min./km. Det kändes riktigt bra och jag brydde mig därför inte speciellt mycket om vad farten på min klocka visade. Jag saktade ändå ner en aning på slutet och sprang den första 4 kilometers intervallen på 15:02, vilket blir 3:45 min./km över hela sträckan.

Bra så, men redan innan den andra intervallen märkte jag klara tendenser på att jag bränt mitt bästa krut. För det första började magen strula och det blev skogsbesök efter varje intervall. Redan tömningen i sig leder ju i allmänhet till att en del krafter försvinner ur kroppen, men även i övrigt började det kännas riktigt motigt att hålla löpsteget lätt och ledigt. Den andra intervallen gick därför över målsättningen på 15:30. 15:50 blev slutligen tiden på den andra intervallen, vilket blir en fart på 3:57 min./km.

Under den sista intervallen var kroppen redan så tömd på energi att det nästan kändes onödigt att genomföra hela sträckan. 16:25 landade den sista intervallen på, vilket blir en fart på 4:06 min./km. Jag beslöt mig därför för att lämna det vid 3 stycken intervaller denna kväll.

Vad lär man sig då efter ett misslyckat träningspass av denna typ? Om man vill se det från en riktigt negativ synvinkel kunde man kanske spekulera i att fartträning inomhus på löpband inte alls motsvarar löpning på fartträning utomhus, något som detta kvalitetspass i så fall kunde vara ett bevis på. Vind, halka och backar och andra motsvarande faktorer påverkar ju också en del vid löpning utomhus. Genast efter ett misslyckat kvalitetspass brukar jag mest tänka i dessa negativa banor.

Med lite distans till träningspasset tror jag mer på några andra teorier som jag delvis var inne på tidigare. För det första började jag alltför hårt och det gjorde i sin tur att jag fick magproblem, vilket i sin tur gjorde mig helt kraftlös till resten av passet. Hursomhelst tror jag att det kan löna sig att köra fler fartpass utomhus under den resterande delen av mina förberedelser inför Paris Marathon. Om inte annat så för att att bygga upp mitt självförtroende inför maratonloppet.

Denna veckas träning hittills:

Måndag 17.2:

Crosstrainer 45 min./10 km, spinning 30 minuter + styrka (Wasa Sports Club)

Tisdag 18.2:

Intervaller 3×4 km, totalt 21 km med uppvärmning, joggvila och nedjoggning

Onsdag 19.2:

Distanspass 14 km

PicsArt_1392839052433
Jag kollade på ett riktigt intressant avsnitt av Vetenskapen Värld på måndag kväll. Det handlade om alla möjligheter som olika appar erbjuder oss i dagsläget och vad de kan erbjuda oss i framtiden då det gäller att förebygga sjukdomar. I nuläget måste jag säga att de flesta appar som erbjuds är aningen för otillförlitliga för att man skall ha speciellt mycket nytta av dem inom detta område. Men framförallt när det gäller framtiden så var det riktigt intressant att följa diskussionen om vilka möjligheter som dessa kan erbjuda oss. Budskapet var framförallt att vi i framtiden kommer att bli allt mer ansvariga för att själva förebygga sjukdomar istället för att i efterhand behandla dem med mediciner. Nästa vecka är det även ett riktigt intressant tema. Om jag minns rätt var det då ett träningstema på Vetenskapens Värld.

PicsArt_1392839788173
Nu blir det Champions League fotboll för hela slanten med den högintressanta matchen mellan mitt Arsenal och Bayern Munchen. Tyvärr har Özil redan hunnit bränna en straff. 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *