Varför en börskrasch är en bra sak

kris på aktiemarknaden

Jag är precis lika oroad som alla andra över coronavirusets framfart. Eller snarast mer oroad eftersom jag tycker att många försöker förminska de eventuella risker som detta kan innebära för våra nära och kära. Vi vet ju aldrig vilka sjukdomar vi bär på även om vi tror att vi är friska…

Det är väl få som kunnat undvika att världens börser störtdykt idag. Dagens krasch beror såklart främst på oljeprisets kraftiga fall, men de senaste veckornas sjunkande börskurser har främst berott på oroligheterna kring coronaviruset.

Det finns absolut ingen som vet vad framtiden kommer att utvisa. Det kan mycket väl tänkas att börskurserna återhämtar sig en aning redan imorgon. Dagen efter ett stort börsras infinner sig i regel ett mindre ”lättnadsrally”. Sannolikheten är dock att vi kommer att få se sjunkande kurser ända tills läget lugnat sig på corona-fronten. Finns ingen efterfrågan på produkter och tjänster runtom i världen finns heller inga förutsättningar att speciellt många företag kommer att kunna uppvisa några resultat som kan leda till högre aktiekurser. Att hela länder stänger ner måste ju ha enorma konsekvenser för världsekonomin många kvartal framöver.

Det har väl inte hindrat börsens framfart tidigare kanske du frågar dig? Mycket riktigt har återköp av egna aktier bland företag med centralbankernas goda vilja redan en längre tid utgjord ryggraden för alla aktiemarknader i världen, men i takt med att allt fler företag nu börjar få betalningssvårigheter kommer detta sannolikt att en lavineffekt som sprider sig likt Lehman-kraschen 2008.

Vi har redan sett att några flygbolag hamnat i svårigheter. Om oljepriset hålls under 50 dollar i flera månader kommer vi också att se en stor våg av konkurser bland högbelånade företag som utvinner skifferolja i USA. Redan det har potential att skapa en ny långvarig finanskris likt Lehman-kraschen 2008.

Varför Finns det då en positiv sida av eländet?

Nu kanske ni undrar varför jag valt denna rubrik på detta inlägg? Orsaken är inte den som många tror, nämligen min förkärlek till guldet. Trots att guldpriset sannolikt kommer att skjuta i höjden de närmaste åren har det inget med saken att göra. Jag har likt många andra också själv fått på pälsen de senaste veckorna av alla oroligheter.

Precis som under Lehman-kraschen 2008 säljer människor det som finns att sälja under en börskrasch, något som leder till det som man på engelska kallar ”Margin Calls”. Högbelånade finansinstitut och andra aktörer måste helt enkelt välja att sälja sina vinstgivande tillgångar för att täcka upp sina förluster på annat håll.

Det såg vi bland annat förra fredagen när guldpriset sjönk närmare 4% procent trots oroligheterna på marknaden. I vanliga fall rör sig som bekant guldpriset precis tvärtom mot marknaden. Vid oroligheter på marknaden fungerar guldet nämligen som en så kallad Safe Haven, eller en säker hamn dit man placerar pengar för att man vill att de skall behålla sitt värde.

Därför är det också aningen överraskande att guldet haft en spektakulär utveckling jämsides med börsen under fjolåret. Även nu under de senaste dagarnas börsslakt har priset på guld hållits stabilt och till och med ökat i pris.

För att kunna förutspå guldets utveckling de närmaste åren kan man också gå tillbaka till åren efter Lehman-krisen. Då hade det en fantastisk utveckling och det vore bara dumt att tro på en motsatt utveckling de närmaste åren. Med en eskalerande skuldsättning och nollräntor världen över är vi snart i ett läge där pengar snabbt urholkas i värde. Vad finns det då för tillgångar som garanterat bibehåller sitt värde år efter år? Jo, guldet är det enda givna svaret på den frågan.

Nej, svaret är inte Bitcoin. Detta är och förblir endast ett spekulativt verktyg. Innan någon kan påvisa dess verkliga värde i dagliga transaktioner kommer det att förbli detta. Kom heller inte och påstå att ni äger tekniken bakom Blockchain endast för att ni äger några Bitcoins. Det finns hundratals motsvarigheter till Bitcoin på marknaden och vem som helst kan närsomhelst skapa sin egen kryptovaluta om man så vill. Så nej, Bitcoin är och kommer aldrig att vara en Safe Haven.

Orsaken till att jag tycker att det är bra med en börskrasch är alltså inte guldpriset. Det som jag däremot tycker är att man inom det finansiella systemet så småningom måste börja ta ansvar för vad man håller på med.

Hur kan det komma sig att vi gång på gång under de senaste åren hört att vi har en fantastisk ekonomi trots att räntorna är på noll? Vi har levt i en dopad ekonomi där alla centralbanker runtom i världen gemensamt tryckt pengar som om det inte funnits någon morgondag och ökat skuldsättningen dramatiskt år för år. Är detta då ett problem?

Man kan jämföra det med privatpersoners skuldsättning även om problemet inte är identiskt. Förr eller senare måste någon ta ansvar för allt festande på kredit. Om problemet fortsätter många år till finns inga andra alternativ än att lämna över ansvaret till kommande generationer.

De senaste 10 årens utveckling på aktiemarknaden har också haft väldigt lite att göra med realekonomin. Jag nämnde tidigare företagens återköp som ett stort problem inom det finansiella systemet och världens börser. Enligt teorin skall ett företags utveckling på aktiemarknaden avspegla hur det klarar sig i den ”riktiga” ekonomin. Vi vet alla att så inte varit fallet under de senaste drygt 10 åren.

Aktiemarknaden har använts som ett enkelt sätt för företagsledning och andra knutna till olika bonussystem att berika sig själva. Varför skulle inte företagsledningen och andra personer med stora aktieinnehav rösta igenom återköp av egna aktier på bolagsstämmor år efter år om de vet att det kommer att leda till att de då aktiekursen lyfter och att de därmed når sina bonusmål?

Det är synd att det nu är främst småsparare som direkt får lida av aktiemarknadens snabba fall. Såklart främst genom aktieinnehav, men på längre sikt även genom att våra pensioner är knutna till innehav i aktier.

Men i och med allt detta uppdagas de problem som vi haft en längre tid och det blir allt svårare för en liten elit runtom i världen att berika sig på alla andras bekostnad. Människor hålls nöjda så länge de har jobb. Det gör att de hålls på mattan, utan att klaga. När de större systemfelen uppdagas i samhället blir det det svårare för de ”större spelarna” att klara sig från kritiken och det blir dags att stå till svars för alla orättvisor man ställt till med.

Dags att ta itu med problemen

Med andra ord har vi levt på skuld i världekonomin ända sedan finanskraschen 2008. Det har funnits chanser att rätta till detta och försöka normalisera ekonomin med höjda räntor flera gånger, men girigheten på finansmarknaderna har alltid satt käppar i hjulen för en hälsosam utveckling. Man har helt enkelt vetat att det inte funnits förutsättningar att höja räntorna givet skuldsättningen om man samtidigt skall ha ekonomisk tillväxt (trots att denna också varit långt under målsättningarna). Men hjälper det då att öka skuldsättningen ytterligare och aldrig ens göra ett försök att normalisera ekonomin?

Nu börjar vi ha använt alla tillgängliga medel för att bekämpa en recession och det börjar snart vara dags att ta itu med problemen på allvar. Skillnaden mot 2008 är att vi redan nu ligger på en ränteprocent nära noll. Kanske ni som ännu hade bostadslån minns vilken ränta ni låg på år 2007? Jag hade 5,5% via Andelsbanken, men gick så fort som f-n och omförhandlade detta till 0,8% hos Nordea 2008. Så har det fortsatt sedan dess. Dagens generation vet inte ens vad ränta är, eftersom pengar enligt definitionen numera är gratis.

Så ja, jag tycker att det är dags att vi börjar få till stånd en omvärdering gällande vad som är viktigt i dagens samhälle. Den utveckling som vi haft har endast gynnat de rikaste 10%, medan resten av världens befolkning blivit fattigare. Tror ni att det var en slump av Donald Trump blev vald till president år 2016? Det var helt klart ett missnöjesval som möjliggjordes tack vare de stora klyftorna i USA:s samhälle.

Att alla världens länder gemensamt siktar mot ekonomisk tillväxt varje år kan heller inte längre vara ett självändamål. Självklart är det så att ett samhälle som inte går framåt går bakåt. Men som läget är nu gör man allt i sin makt för att bibehålla en ekonomisk tillväxt – till den grad att det är viktigare än miljöfrågor. Det är såklart inte hållbart för kommande generationer. Den egna plånboken är tydligen viktigare än framtida generationers möjligheter att leva på denna jord.

Skulle jag vara religiös skulle jag tro att coronaviruset är högre makters sätt att säga åt oss att lugna ner oss med all fokusering på tillväxt i världen. Ett sätt att säga att vi måste se till att ha en mer hållbar livsstil om det skall finnas förutsättningar att leva vidare här.

Vi har redan sett att luftkvaliteten avsevärt förbättrats i länder som Kina sedan corona-utbrottet. Självklart är det tragiskt att det skall behövas något sådant för att förbättringar skall ske.

Det är definitivt inte roligt om vi nu hamnar ut för en ny recession i världsekonomin. Det har en tendens att leda till många förlorade arbetsplatser och potentiellt också oroligheter i samhället. Det som man får hoppas på är att det inte leder till ökad extremism som i Tyskland under 1930-talet, något som bland annat ledde till världskrig lite senare. Extrema politiska grupper har nämligen historiskt sett varit duktiga på att snappa upp människors missnöje och utnyttja detta till sin fördel.

Vi får helt enkelt hoppas på att människor lärt sig av historien och att man kan leva igenom ett nytt stålbad i ekonomin. Vad vi dock vet är att centralbankerna ännu inte har gjort sitt med att försöka motverka det fria fallet på aktiemarknaderna. Med andra ord kan vi förvänta oss att FED ytterligare sänker räntan under kommande möte med minst 0,5% samtidigt som man ytterligare ökar skuldsättningen i den amerikanska ekonomin i allt snabbare takt (googla gärna”Expanding Balance Sheet”, men inte från FED:s egna sida). Om detta hjälper får framtiden utvisa. Hittills har det hjälpt att trycka upp aktiekurserna på konstgjord väg, men det är ytterst tveksamt om det har någon effekt i ett samhälle där det inte finns någon ekonomisk aktivitet.

Lyckas FED rädda Wall Street en sista gång? Jag skulle inte satsa mina sista pengar på det…

2 Comments

  • Bra skrivet. Håller med dig i det mesta. Den ”eviga” ekonomiska tillväxten tär allt mer på jordens resurser och det blir på sikt allt mer kontraproduktivt att ha det som styrmedel om det fortsätter utarma våra gemensamma och kommande generationers resurser.
    Det finns andra vägar att gå, tyvärr sitter makten hos dem som har kapitalet. Tragiskt nog behövs det pandemier eller liknande katastrofer för att skaka om i systemet.
    Vi får hoppas på att kommande generationer är lite klokare än oss.

    • Precis! För mig känns det väldigt märkligt att man år efter år tjatar om ekonomisk tillväxt då man redan har facit i hand. Här i västvärlden kan vi inte längre ha ekonomisk tillväxt av naturliga orsaker. Det måste finnas mer hållbara målsättningar. Framförallt borde fokuset ligga på att se till att den ekonomiska tillväxten i länder som Kina och Indien sköts på ett mer hållbart sätt. Det är sådana enorma marknader att det behövs mer inriktning på miljöfrågor där om det alls skall finnas möjligheter att leva kvar här i fortsättningen. Som du nämner är det de med kapitalet som ligger i maskopi med den politiska makten och därför är det så viktigt att de yngre generationerna nu börjat engagera sig och utmana denna elit. Jag ser definitivt flera exempel som tyder på att yngre generationer har hälsosammare värderingar än oss.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *