Tävlingsdags!

Vad det känns pirrigt med en tävling igen! Jag har ju inte tävlat sedan april då jag alltså sprang Paris Marathon. Denna gång är det dock inte självvalt eftersom mina ljumskproblem som började redan i februari höll mig borta från effektiv löpträning i hela 3 månader efter nämnda maratonlopp.

Nu har jag varit igång i 8 veckor utan smärtor i ljumskarna, varav 6 veckor bestått av hårdträning och det börjar därför vara dags att tävla igen. Med tanke på den usla dålig kondition jag hade i början av juli har jag varit mycket nöjd med hur träningen förlöpt den senaste månaden. Jag kunde hoppa på mitt maratonprogram med sikte på att underskrida 2:45 för ungefär 4 veckor sedan och hann köra några veckor i riktigt bra farter innan det var dags att påbörja formtoppningen.

Formtoppningen har väl förlöpt lite sisådär. Vanligen brukar jag riktigt känna hur kroppen byggs upp och hur lätt benen blir ungefär en vecka in på formtoppningen. Denna effekt har jag tyvärr inte känt av ännu. Istället har jag känt mig rätt trött och seg ännu denna vecka. Jag körde ju ingen lättare vecka under min uppbyggnad från det att jag startade med min hårdkörning i mitten av juli och det kan tänkas att det är det som jag får betala för nu. Å andra sidan är det lite för tidigt att kasta in handduken innan man testat tävlingsformen.

Mina resultat under mina kvalitetspass har ju ändå, med några få undantag, varit utmärkta under de senaste veckorna. Det största frågetecknet ligger väl snarast i hur jag skall hålla hela halvmaratonsträckan i den fart jag önskar hålla. Mitt träningsprogram är ju väldigt inriktat på hela maratonsträckan och därför har jag inte speciellt många kilometer bakom mig i hårdare fart än 3:54 min./km den senaste månaden. Hur reagerar kroppen när jag plötsligt borde hålla en fart som är ännu högre än denna?

Nåja, bra att äntligen vara igång med tävlandet igen. Om inte annat så är det en utmärkt träning inför det kommande huvudmålet med ett helt maraton i mitten av oktober.

Jag skrev inget om min målsättning tidsmässigt. Det känns också lite onödigt att spekulera om med tanke på läget. Det är klart att jag skulle önska ett personbästa och att underskrida 1:22. Så fort som möjligt borde jag också underskrida 1:20 för att mina prestationer på halva sträckan skall motsvara de resultat som jag har haft på hela maratonsträckan. Men i morgondagens lopp siktar jag främst på att börja lugnt och inte förhasta mig, så att jag undviker ett DNF.

Just nu är som sagt det viktigaste att jag är igång igen och att jag får en bra genomkörare med tanke på maratonloppet om drygt en månad.

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *