Summering av veckan

Det har som sagt känts väldigt segt i träningen efter min antibiotikakur som jag avslutade för ungefär två veckor sedan. Även denna vecka började jag lugnt med tempopass på 16 och 12 km i 4:17-4:20 km/h. Behandlingen har tydligen tagit hårt på kroppen och fartuthålligheten har inte varit bättre än så de senaste veckorna.

Mot slutet av veckan har jag dock skymtat lite ljus i mörkret och igår kändes det igen bättre på det 30 km långa långpasset. Jag fortsatte i samma spår under dagens tempopass som jag drog på löpband inomhus. Det blev totalt 15 km, där jag började med 3 km uppvärmning och sedan körde 10 km i 15 km/h (4:00 min./km). Som avslutning en nedjoggning på 2 km.

Det är inte alls samma sak att köra ett tempopass på löpband, men det kändes ändå väldigt bra på dagens pass och jag skulle lätt ha kunnat hålla ett betydligt högre tempo. Det ger mig förhoppningar om att kunna dra även nästa veckas tempopass i högre farter. Åtminstone torsdagens tempopass på 12 km siktar jag att kunna köra i maratonfart. Även då visserligen på löpband, men ändå.

Just det här med löpband är ett omtvistat ämne. Även om de farter man kör med där inte motsvarar utomhuslöpning är min uppfattning att det är ett bättre alternativ vintertid. Dessutom är det ett mycket bra sätt att träna kroppen i så kallad överfart. Tidigare säsongers erfarenheter visar nämligen att det mycket väl går att få sig i bra maratonform även om man kör nästan samtliga tempopass på löpband.

Det får en även att fråga sig varför man inte kör mer av träningen på löpband året runt. För min del handlar detta troligen om bekvämlighet eftersom träningen tar minst en timme mer tid av mina kvällar än motsvarande pass utomhus. Men som tur har jag inga alternativ nu när snön kommit och det blivit halt utomhus.

Träningen denna vecka:

Måndag 16.11:

Totalt 17 km med 16 km i 4:20 min./km

Tisdag 17.11:

Återhämtande distanspass 10 km + 30 min. styrka hemma.

Onsdag 18.11:

Totalt 15 km med 12 km i 4:17 min./km.

Torsdag 19.11:

Lugnt distanspass 13 km med 1,5 km backlöpning i brant backe inbakat i passet.

Fredag 20.11:

Vila

Lördag 21.11:

Långpass 30 km

Söndag 22.11:

15 km på löpband, varav 10 km i 4:00 min./km (15 km/h) + styrka 30 min. (Wasa Sports Club)

Totalt 100 km löpning

Det blev första veckan där jag spräckte 100-kilometers gränsen efter avslutad säsong. Jag siktar ännu på att utöka mängden de två följande veckorna för att sedan hålla en återhämtningsvecka. Sedan blir det ännu tre veckor av hårdträning innan det är dags för en formtoppning på några veckor inför Mumbai Marathon 17.1.2016.

Jag tränar alltså för detta lopp just nu även om jag inte fått någon bekräftelse på deltagande och även om jag inte har några specifika tidsmål i loppet. Men det är alltid enklare att hålla ångan uppe och motivera sig att köra hårt om det finns delmål i form av ett maratonlopp på vägen mot nästa större målsättning som infaller längre fram på våren.

sällskapet på långpasset

Jag hade sällskap av Jan Kaas under gårdagens långpass. Det är mycket uppskattat med löpsällskap som hjälper till att hålla upp tempot nu när jag försöker komma tillbaka i gammal god form. När man är i så usel form som jag varit den senaste månaden är det annars lätt hänt att ta den enkla vägen och börja köra i ett alltför långsamt tempo. Även om man inte skall överdriva tempot på långpassen, så är det ändå bra att vänja sig vid att alltid hålla en viss ”miniminivå” på passen. Men kämpigt var det i snömodden. 🙂

PicsArt_1448199011989

Här har vi en som gillar snö mer än de flesta. Det är alltid en kamp att få med honom inomhus efter att den första snön fallit.

PicsArt_1448199316912

På tisdagskvällen var jag och en arbetskompis på Ålandsbankens placeringskväll. Ett trevligt evenemang med mycket bra föreläsningar. Framförallt gillar jag att det även bland fondförvaltare finns de som talar klarspråk gällande den absurda omgivning vi befinner oss i för tillfället och den risk som detta medför. Då talar jag inte om den volatilitet på marknaden som det pratas så mycket om för tillfället, utan bland annat om den storm som väntar bakom hörnet till följd av den expansiva penningpolitik som bland annat Federal Reserve och Europeiska Centralbanken bedriver.

Aldrig tidigare i historien har vi sett ett dylikt penningtryckande och aldrig tidigare har det gett så lite effekt i realekonomin. I brist på investeringar är den enda effekten i en nollräntemiljö att placerare tvingas in på aktiemarknaden i jakt på avkastning. Detta trots att de flesta är medvetna om att aktiekurserna är på rekordhöga nivåer. Det värsta är att det inte verkar finnas någon ände på ekorrhjulet. Senast i fredags flaggade Mario Draghi för fortsatta stimulanser och frågan är om Fed någonsin kommer att höja på räntorna. Den som lever får se, men faktum är att väggen kommer emot förr eller senare och då kan det bli stormigt på marknaden. Så länge man inte tar tag i de verkliga problem och endast skjuter fram dessa med nya stimulanser kommer man endast att förvärra situationen.

En bra början skulle vara att påbörja processen med att höja på räntorna. Det kan svida till en början, men allt som syftar till att normalisera tillvaron måste väl anses välkommet i dagens omgivning.

3 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *