Påskfirande och ett lätt beslut

Det ter sig alltmer märkligt att jag överhuvudtaget kunde springa i Paris. Om jag inte var så ateistiskt lagd kunde man nästan tro att högre makter hade ett finger med i spelet. Hursomhelst så har det fortsatt där det slutade inför maratonloppet, nämligen med fortsatta ljumskproblem.

Därför har jag nu gjort beslutet att inte ställa upp i Helsinki City Run 10.5. Efter dagens träning beslutade jag mig för att vila benen från löpning ända tills jag kan springa helt smärtfritt igen. Jag tror inte att det handlar om någon längre paus från löpningen, maximalt en vecka skulle jag tro. Benen kändes nämligen betydligt bättre igår då jag hade en dags paus från löpningen i söndags. Idag var de dock i sämre skick igen efter två dagar i följd av löpning.

Beslutet att inte ställa upp i HCR var sist och slutligen rätt så lätt. Jag hade inga höga resultatmål i tävlingen, det främsta ändamålet med resan var att njuta av vad Helsingfors har att erbjuda. Men jag känner mig ändå såpass väl att jag vet att jag skulle ha fortsatt plåga benet in i det sista ifall jag gjort beslutet att ställa upp. Det igen skulle ha kunnat ha ödesdigra konsekvenser för träningen under hela sommaren. De senaste träningarna har jag endast haltat runt i farter runt 6 min./km och att öka farterna har inte känts speciellt motiverande på grund av all smärta.

Idag hade jag tänkt påbörja träningen på allvar med ett intervallpass på 4×3 km med en snittfart på 3:47 min./km. Under uppvärmningen konstaterade jag dock att smärtan var för stor och att det inte var värt att plåga benen med tanke på ett halvmaratonlopp som jag knappast ens skulle ha varit fullt återhämtad till. Istället körde jag ett lugnt pass på 13 km.

Nu blir det alltså alternativ träning tills benen är friska. Det känns faktiskt inte så illa som man kan tro. Jag har ju faktiskt fått en bra början på säsongen och har nu alla möjligheter att i lugn och ro bygga upp en bra grund inför nästa maratonlopp. Jag skall försöka hitta ett halvmaraton i juni att delta i och sedan blir troligen Jakob Marathon mitt nästa helmaraton i slutet av juli.

PicsArt_1398192549529
Efter löppasset på lördag skyndade vi oss  iväg till mina hemtrakter, eller närmare bestämt Lepplax. Senare på kvällen blev det festande i Jakobstad. Det är inte speciellt ofta som jag är ut och festar nuförtiden och det gör också återhämtningen fruktansvärt lång efter utekvällar som dessa. Men efter ett fullgjort maraton är man definitivt värd lite festande.

Heidi i Jeppis

Vi på nattklubb är väl ingen vanlig syn. På nattklubb i Jakobstad är om möjligt ännu ovanligare.

PicsArt_1398192120650
Jag vid spisen hemma i Lepplax är väl heller ingen vanlig syn. Men dagen efter vår festkväll orkade jag mig faktiskt ända fram till spisen.

PicsArt_1398192026925
På måndagen var det sedan dags för ett lättare löppass på 13 km samt lite styrketräning i det vackra och varma vädret.

PicsArt_1398102478906
Alltid lika härligt med en kaffekopp hemma på balkongen. Jag skriver ”hemma” fast det börjar vara 18 år sedan jag flyttade till Vasa.

PicsArt_1398102392043
Spännande saker sker i Lepplax. 🙂

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *