På tal om syrran

Ett allt vanligare sökord på Google för att komma in hit på bloggen har blivit “Josefin Sjölind blogg” och “Josefin Sjölind”, vilket får mig att anta att det finns en del personer därute som undrar om syrran har en blogg. På den frågan kan jag svara att hon inte i alla fall ännu har det, om hon inte startat en utan min vetskap de senaste dagarna. 🙂

Vi kör ju som bekant de flesta av våra träningspass tillsammans och har gjort så i rätt många år. Vi började springa tillsammans redan i samband med att hon flyttade hit till Vasa för att studera för ungefär 10 år sedan. Jag spelade fotboll till år 2009 och var då rätt upptagen med detta under en stor del av året, men både under lediga dagar och under olika uppehåll blev det att vi tränade samtidigt även då. Vanligen hade jag träning med laget 5 dagar i veckan både när vi spelade i division 1 och 2, men under lediga dagar blev det oftast ett löppass och styrketräning.

När jag sedan slutade med fotbollen blev det under ett par år styrketräning och löpning så gott som varje dag. Jag tränade endast för att hålla formen och må bra. I detta skede var styrketräningen till och med viktigare än löpningen. Maratonträningen kom med i bilden först under 2011, men även då var det något vi gjorde för att få mer motivation med löpträningen och inte med några större ambitioner inom maraton.

När jag tänker tillbaka på det så har löpningen varit ett rätt vanligt sätt att umgås i vår familj. Jag har även en bror som är tre år äldre än mig och en till syster som är två år yngre. Jag umgicks mycket i löparspåret med båda av dem som barn. Min äldsta syrra har en bakgrund som löpare och jag sprang tillsammans med henne och skötte också hennes träning ända tills det blev omöjligt för mig att hinna med då jag som 14-15-åring hade sammanlagt 9 träningspass i veckan med fotbollen och ishockeyn vid sidan av skolan. Vid den tiden var jag ju även beroende av att få skjuts av pappa från träningen varje kväll, eftersom vi bodde drygt 20 km från Jakobstad. Oftast tog jag bussen från skolan rakt till Jakobstad och var inte hemma innan 10-tiden på kvällen. Jag är mycket tacksam att ha haft sådana underbara föräldrar som ställt upp för mig i ur och skur!

Min bror tränade jag också mycket med som barn, med allt från fotboll och ishockey till löpning. I vuxen ålder blev det också många löpturer tillsammans medan han ännu bodde i Vasa. Det var ett utmärkt sätt att umgås och prata ut om allt som pågick i vardagen.

För att återknyta till syrran, så har vi alltså i stort sett samma uppbyggnad i vår träning. Det som ni läser om min träning kan alltså i stort sett tillämpas även på hennes träning, med en viss justering gällande tiderna på tempopassen. Men de är ju också rätt nära mina tider med tanke på att hon ändå är rätt nära min kapacitet på maraton.

Med det sagt skulle jag ändå vara mycket nyfiken på vad hon har att säga om träningen och löpningen i allmänhet i bloggformat. Men med tanke på att hon inte ens ännu har något Facebook-konto kan man väl inte hoppas på för mycket. 🙂