Måndag med lite smak av trä

Idag var det första arbetsdagen på nästan 2 veckor. Jag har egentligen inget emot att gå till jobbet en måndag eftersom jag sällan brukar stressa i onödan den första dagen på veckan. Men om man har haft en längre ledighet med många härliga upplevelser känns det alltid lite tråkigt att återvända till vardagen igen.

PicsArt_1364242437316_20130325221443389
Jag har äntligen hittat ”hem” när det gäller morgonkaffet. Man får bara se till att inte dricka för mycket av detta starka kaffe.

Dagen började jag med en länk på 9 km med syrran. Av någon anledning beslutade mig för att se på The Social Network igår kväll som slutade först halv ett. Eftersom jag var tvungen att stiga upp halv sex för att hinna med på länken kl. 5.45 blev det således inte många timmar sömn den senaste natten. Tur då att jag hade många timmar sömn i bagaget från veckoslutet.

Efter jobbet tog jag mig en powernap innan jag for iväg på ett intervallpass. Dessa intervallpass bör med fördel dras inomhus, men eftersom jag har reparationstid för bilen reserverad tills imorgon beslöt jag mig för att inte plåga den i onödan och drog istället detta pass på cykelvägen till Gerby.

Egentligen borde inte asfalt vara mycket värre underlag för benen än de hårda Botniahallsbanorna, men det kändes riktigt illa att dra dagens intervaller. Totalt fick jag ihop 5×1 km innan jag konstaterade att det är lika bra att ge upp för dagen. Dessa intervaller drog jag i mitt önskade tempo för att nå 2:45 på maraton, dvs. 3:54 min./km. Eftersom det finns backar på den sträcka som jag drog var det inte samma sak som att dra intervallerna på bana inomhus.

Jag är ändå lite orolig över hur det känns just nu när jag drar mina intervaller. Det rätta flytet i löpningen saknas och jag får kämpa onödigt mycket för att nå upp till de riktigt hårda farterna. Totalt fick jag ihop 11,5 km löpning på kvällen med uppvärmningen och nedjoggningen.

Den troliga orsaken till att flytet inte riktigt vill infinna sig är att jag ännu kämpar med mitt onda ben. Det är nästan omöjligt att få flyt i löpsteget när det gör ont när benet slår ner i marken. Därför har jag nu beslutat mig för att göra ett nytt besök hos läkaren för ett nytt utlåtande. Det börjar vara helt klarlagt för mig nu att de diagnoser som jag fått av läkarna och fysioterapeuterna är felaktiga.

Precis som tidigare konstaterats rör det sig knappast om en stressfraktur eftersom jag skulle ha smärtor vid annat än löpning i så fall. Valpsjuka är det heller inte, symptomen på den skadan känner jag igen eftersom jag tidigare haft den skadan. Den förklaring som jag hittills fått är att det rör sig om en inflammation som förorsakats av att en muskel är för stor på insidan av benet. Något som igen förorsakats av en längre tid med felbelastning under löpning med mortons tå samt plattfothet.

Det fotinlägg som jag fått torde redan i detta skede ha avhjälpt detta ifall det skulle ha hjälpt. Nu har jag inte märkt någon som helst skillnad till följd av fotinläggen och jag börjar därför vara redo för att söka efter den verkliga orsaken till mina besvär. Det går nog bra att träna ifall man sköter om benet varje dag med golfboll och stretching, men eftersom jag inte sett några stora förbättringar med den alternativa träningen eller de övningar som jag ordinerats vill jag nu göra ytterligare ett försök att helt bli fri från besvären.

PicsArt_1364202139006_20130325114023822
Om inte löpningen gick som den skulle i Barcelona så gick åtminstone shoppingen bra. Hittade en del fina och användbara vårkläder där, vilket känns bra när man vill vara vårfräsch.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *