Långpass 35 km

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Idag var det alltså dags för det längsta av de långsammare långpassen innan det blir dags att öka lite på tempot. 35 kilometer var inplanerat för dagen. Det är alltid lite av en utmaning att välja sträcka för denna typ av långpass. Vi försöker nämligen variera den sträcka som vi springer de längre långpassen på. Detta främst för det känns kortare när man springer på nya platser. När man springer i riktigt hårt tempo är det ingen större skillnad var man springer eftersom man då är så fokuserad på farten och andningen att kilometerna bara rinner iväg.

Syrran löste som vanligt problemet med vart vi skulle springa. Idag blev det Korsholm för hela slanten då vi beslutade oss för att springa till Karperö-Petsmo-Koskö hållet. Fråga mig inte om ordningen, men jag skulle ha för mig att vi var någonstans vid Koskö då vi vände. 🙂

Vi startade vår vana trogen rätt tidigt denna morgon. Kl. 8.30 var vi igång med vårt långpass, vilket är en rätt idealisk startpunkt med tanke på vårt kommande maratonlopp i Paris. Jag skulle tro att starten går 8.45 där, alltså samma tid som i Barcelona och Berlin Marathon.

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med när jag klädde mig inför långpasset. Jag var medveten om att det var rätt varmt ute med 5 plusgrader. Jag hade ändå klätt mig med samma kläder som jag har på mig när det är -10 och under. En annan sak som jag helt glömt bort var att ta med mig tillräckligt med energi till det långa passet. Att vara helt utan vätska och energi och samtidigt svettas som en gris på grund av för mycket kläder är knappast en idealiska kombination under ett långpass.

Helt riktigt blev det också rätt jobbigt under långpasset. Kroppen och även benen kändes rätt trötta efter julhelgen och jag fick kämpa rätt ordentligt redan från början av passet trots att tempot inte var speciellt högt. Vi började i ett lugnt tempo på en bra bit över 5:00 min./km de första 10 kilometerna. Därefter ökade vi och körde i ett tempo mellan 4:40 min./km till 4:55 min./km under de följande 15-20 kilometerna.

Vi avslutade långpasset lite långsammare på farter mellan 5:00-5:20 min./km de sista 5-7 kilometerna. Då var kroppen redan så tömd på vätska och energi att åtminstone jag lade största delen av tankearbetet på att drömma om det Vishyvatten jag skulle få dricka när jag kom hem.

Det blev sist och slutligen en riktigt bra genomkörare på exakt 35 km med en snittfart på 5:10 min./km. Det är alltid lite roligt att se hur kroppen reagerar på långpassen. När jag kör riktigt hårt över längre sträckor brukar jag ofta falla in i något som kan liknas vid en koma efter hemkomsten. Låter väl hälsosamt? 🙂 Efter lite vila blir jag dock piggare än jag någonsin skulle kunna bli utan denna typ av kraftansträngningar och denna känsla lever jag på hela resten av dagen. Känslan påminner lite om den som man har efter ett maratonlopp.

När man kör i ett lite långsammare tempo är det inte frågan om någon koma efter långpasset, men idag var jag ändå riktigt slutkörd efter passet och det tog rätt länge innan jag kom igång igen. Nu har jag ändå vilat upp mig och även fått ersatt all den vätska som jag miste under långpasset, så nu blir det att njuta av resten av kvällen med ett piggt sinne. 🙂

långpass 28.12.2013 träningsdata
Lite siffror från långpasset. Det blev en hel del kalorier brända under passet.

långpass 28.12.2013 effekt
Överraskande hög puls under passet. Troligen har julhelgen en del att göra med detta. Jag har även konstaterat att pulsen är rätt så mycket högre på morgonpassen än senare på dagen.

långpass 28.12.2013 karta
Rutten som vi alltså sprang samma sträcka fram och tillbaka.

långpass 28.12.2013 kalhygge
Slutdestinationen. Det var rätt skönt med några kilometer grusväg efter allt asfaltsnötande. På tillbakavägen hade vi dock en rätt frisk motvind, vilket inte var direkt välkommet med tanke på allmäntillståndet.
PicsArt_1388235823534
Sällan har vishyvatten varit så gott som idag. Återhämtningsdrycken till höger var dock allt annat än god.
PicsArt_1388236061561
Att jag aldrig skall lära mig att klä mig enligt vädret. Jag behöver ju inte 5 lager tröjor och jackor när det är 5 plusgrader.

PicsArt_1388235905486
En annan lärdom av dagens pass. Jag skulle gärna få plocka med mig lite mer ätbart på långpassen. Idag hade jag endast denna med mig. Kraften tog därför rätt snabbt slut under passet.

PicsArt_1388235991191
Jag har börjat gå ner rätt ordentligt i vikt de senaste veckorna. Vid denna invägning hade jag ännu inte helt och hållet ersatt all vätskeförlust, men trots detta märker jag att det är på väg åt rätt håll. Lite mindre öl bara så blir nog detta bra… 🙂

PicsArt_1388236181683
…vilket tar mig till nästa punkt, nämligen denna fina bok som jag fick av mamma till julklapp. När jag läst i boken har jag kunnat konstatera att jag prövat på rätt många öl under årets lopp. Nu är det dags att bege sig till butiken för att hämta lite mer. 🙂

2 Comments

  • Jo men koma är väl helt normalt….? Haha!
    Låter som efter mitt första terrängpass på nästan halvmara längd. Jag var fysiskt helt knäckt och kroppen KRÄVDE sömn. Jag somnade 19 på kvällen och sov till 11 på förmiddagen…. 🙂

    • Benny skriver:

      Ojdå, det blev en lång natt! 🙂 Det är nog många gånger som man funderar på hur nyttigt det är med dehär långpassen. Å andra sidan är det ju dessa som är fysiskt mest utmanande och det är alltid lika roligt att se hur kroppen reagerar efter dem. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *