Igår blev det ännu några kortintervaller i form av 6×300 meter för att vässa formen inför lördagens halvmaraton, följt av ett kort distanspass på 8 km idag. Annars återstår det endast ett kort löppass på 4 km på fredag morgon innan vi reser iväg till Åbo för tävlingen som äger rum på lördag.
Hittills har inte mina halvmaratonlopp varit speciellt lyckade, vilket mitt personbästa på sträckan säger det mesta om. Det ligger nämligen rätt många minuter ifrån vad som borde vara möjligt om man utgår ifrån personbästat på maraton. Delvis beror det säkert på att dessa lopp varit väldigt lågt prioriterade under förberedelseperioden inför ett maratonlopp. Oftast har jag nämligen varit rätt nedtränad när det varit dags att ställa sig på startlinjen för ett halvmaraton. Speciellt många halvmaraton har jag inte heller deltagit i, så därför finns det alltid en osäkerhet när det drar ihop sig till dessa lopp.
Jag har även haft en sällsynt förmåga att pricka in en vikande formkurva när det varit dags för halvmaraton. År 2012 när jag sprang mitt första egentliga halvmaraton hade jag kört ett långpass på 40 km veckoslutet innan, så då låg det naturligtvis i benen. Märkligt nog ligger den tiden på 1:22:29 endast en sekund från mitt nuvarande personbästa.
Mitt nuvarande personbästa på 1:22:28 sprang jag ifjol i Vasa. Även denna tid var minst tre minuter ifrån vad jag hade räknat med. Veckorna innan var jag i en grym form och hade förväntat mig att krossa 1:20-gränsen med klar marginal. En alltför lång träningsperiod utan vila gjorde dock att jag gick in i en vägg av utmattning lagom till loppet och benen var helt utmattade när det var dags för tävling.
Hur ligger det till nu då? Ingen aning faktiskt. Formen har varit på stigande ända sedan min återhämtningsvecka och jag har haft två bra träningsveckor efter detta. Fokuset har dock varit på maratonträningen, vilket har gjort att det som vanligt blivit alltför lite tempopass i de farter som jag borde hålla under ett halvmaratonlopp. Detta försökte jag delvis korrigera genom att köra i lite högre farter under intervallstegen förra tisdagen och på backpasset på torsdag.
Det återstår dock att se om det finns tillräckligt med uthållighet i dessa farter när det drar ihop sig till tävling. Idealet skulle ha varit om jag fått några veckor till att vässa formen i halvmaratonfart, alternativt påbörjat fartträningen lite tidigare. Farten finns där, vilket första serien av vår intervallstege förra tisdagen visade. Att jag tröttnade alltför tidigt och inte orkade hålla upp farten på andra serien visade dock troligen att det blivit för lite träning i dessa farter de senaste månaderna.
De låter kanske enkelt, men så trött som jag varit efter maratonloppet i april har det ändå inte funnits förutsättningar till att komma ens ner till maratonfart tidigare än för tre veckor sedan. Det var som sagt först i samband med att jag återupptog den tuffare träningen efter återhämtningsveckan för några veckor sedan som jag kände att löpningen började fungera igen.
Om man matar in den maratontid som jag gjorde i Rotterdam i en kalkylator så skulle min förväntade tid på halvmaraton bli 1:18:12. Att omvandla en maratontid till halvmaraton är nog mer trovärdigt än tvärtom eftersom det mentala spelet är betydligt tuffare på hela sträckan. Ju kortare sträcka, desto mindre trovärdig tenderar denna kalkylator att bli.
Det finns dock många osäkerhetsfaktorer inför loppet på lördag. Den första och kanske viktigaste faktorn är att jag helt enkelt inte är i lika bra form som inför Rotterdam. Jag känner mig snabbare, men jag har inte varit lika fokuserad på övriga delar som t.ex. sömn och kost. Det gör att jag känner mig både tröttare och tyngre i kroppen än inför Rotterdam. Jag har inte riktigt orkat ladda lika mycket mentalt som inför nämnda maratonlopp.
Men jag hoppas ändå att det skulle finnas tillräckligt med krafter att åtminstone underskrida 1:20. Det skulle vara en bra början mot betydligt snabbare tider på den sträckan. Jag hoppas nämligen kunna delta i fler halvmaratonlopp längre fram mot hösten och i dessa underskrida 1:18.
Om det var vackert väder på våra kortintervaller igår, så var det desto snuskigare väder idag. Men även det har sin charm, speciellt om man får springa så korta sträckor som idag. Det känns aningen ovanligt att det finns så mycket tid kvar på kvällarna för annat nu när det är formtoppning. Rätt skönt faktiskt.
De senaste två arbetsdagarna har jag spenderat längs vägarna när jag besökt företagare. Även om dessa dagar är de tyngsta rent fysiskt är de också de mest intressanta och givande. Nu blir det dock att börja stretcha ut musklerna efter allt sittande i bilen.
Kul att du också ska köra i Åbo! Har du sprungit banan någon gång förr, så att du vet vad som väntar ute på Runsala? Jag har hört nästan alla varianter från jättesnabbt till vindutsatt bergochdalbana.
Själv satsar jag runt 2:45 på fulla distansen, så du lär ligga ett gott stycke före mig om du springer i närheten av din förmåga.
Hej! Det var roligt att träffas i spåret. Visste genast att det måste ha varit du som hälsade där. 🙂 Grattis till den fina tiden!
Nej, det var nog första gången jag sprang igenom hela loppet. Avbröt tidigt förra gången jag försökte och hann inte uppleva Runsalas bergochdalbana. 🙂 Annars fin bana måste sägas, men på vissa platser var det backigt minsann. Om jag skulle ha varit i lite bättre form skulle det ha varit en ännu härligare upplevelse..